#afkVarberg17: Föreläsare Zulmir Bečević

Zulmir Bečević är forskare, författare och lektor vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. Medias beskrivning av hans författarskap gör gällande att han är ”en berättare som överskrider gränser, utmanar förenklingar, suddar ut etiketter, och låter nyanser träda fram.” Under #afkVarberg17 träder Zulmir Bečević fram på scen och tar med oss på en resa genom språk, kreativitet, identitet. 

Med bland annat tre kritikerrosade ungdomsböcker och romaner i bagaget, Resan som började med ett slut, Svenhammeds journaler och Avblattefieringsprocessen, har Zulmir Bečević nått ut och fram till både unga och vuxna. Hans böcker har nominerats till Slangbellan (2006) och Augustpriset (2009), och kulturpris och stipendier har tilldelats honom av bland annat Falkenberg kommun och Sveriges Författarförbund.

Zulmir Bečevićs berättelser handlar om unga människor i social utsatthet och innehåller många både roliga, dråpliga och högst allvarsamma möten. När han nu planerar inför #afkVarberg17, och utgår från konferensens tema Bästa möjliga möte för lärande, tas ansats i att den centrala utgångspunkten i lärande, är förhållningssättet att lärande är något vi gör tillsammans.

– Att undervisa blir i det perspektivet att problematisera, ställa frågor, och provocera till självbestämning. I den kommunikativa processen är relationen och dialogen central – ett bra lärandemöte karaktäriseras bland annat av öppenhet, lust, nyfikenhet, kreativitet, problematisering och reflektion, förklarar Zulmir Bečević. Därför är det viktigt att hela tiden utmana, problematisera och ifrågasätta förenklingar, i en kontinuerlig strävan efter utveckling och progression. Jag tänker att detta gäller oss alla, inte minst under konferensdagarna.

Ett möte som gav Zulmir Bečević skjuts i det egna lärandet var mötet med böcker. Han beskriver betydelsen av att läsning och lärande måste ha en viss angelägenhetsgrad, för att bränna till och bli på riktigt, och att i den kontexten lirar viktiga böcker i en egen division. Han minns de ”duktiga lärare” och ”goda pedagoger” han träffat på, men minns mer avsaknaden av något annat.

– När jag tänker på de formativa åren framträder i mitt huvud inga individer i synnerhet, vilket på sätt och vis är synd, och säger en hel del om utbildningssystemet i stort, minns Zulmir Bečević . Jag har dessvärre nog aldrig mött någon med entusiasm utöver den vanliga som till mig förmedlat att kunskap, bildning, ord och kreativitet inte enbart handlar om att bocka av betyg. 

Samtalet för oss in i frågor om språk, kreativitet, identitet, ledorden Zulmir Bečević kommer att bygga sin föreläsning under junidagarna runt. Samtalet för också in oss på tankar om vilken plats i en samhällsmatris präglad av maktrelationer människor kommer kunna inta. Något som kan upplevas som en fråga på liv och död för människor. Och för några är det verkligen en fråga om liv eller död, sett i kontexten unga människor i social utsatthet. Zulmir Bečević lär ta vid tankar och frågor kring detta under #afkVarberg17.

En arbetsdag, utan extravaganta avbrott som en konferens i smedjan, innebär för Zulmir Bečević just nu mest forskning och att skriva. Han växlar mellan hemmet och arbetsplatsen och de mest produktiva timmarna är tidig morgon till strax efter lunch. Därefter tenderar skärpan att sjunka, menar han.

Du väljer att medskapa i #afkVarberg17 och möta ”skolfolk” från hela landet som representerar olika funktioner och uppdrag i svensk skola. Vad fick dig att tacka ja till konferensen?

– Det är första gången jag är med i detta sammanhang, min förförståelse är begränsad, men det känns som att konferensserien präglas av en härlig energi. Jag ser fram emot att vara med! När en genuint driven och engagerad arrangör som sysslar med en av de viktigaste frågorna vi har hör av sig med förfrågan – tackar jag ja! 

Skolsmedjan är stolta över att Zulmir Bečević väljer #afkVarberg17, hälsar honom varmt välkommen till #afkVarberg17 och ser fram emot en föreläsning som överskrider gränser, utmanar förenklingar och suddar ut etiketter! 

Via sajber och med lärande organisation för ögonen,

Viktoria Struxsjö

#afkVarberg17: Föreläsare Ulrika Bergmark & Mats Westerberg

För första gången i Skolsmedjans historia, ställer vi två professorer på gemensam scen i en gemensam föreläsning. Och för första gången i smedjans historia är Luleå representerad av medskapare. Norrbotten kommer att leverera under #afkVarberg17, och det med en kvinna och en man vars föreläsning kommer att röra sig runt lärarutbildning, professionsförmågor och studentdelaktighet. 

Den norrbottniska duon Ulrika Bergmark, hemmahörande på avdelningen Pedagogik, språk och ämnesdidaktik vid Institutionen för konst, kommunikation och lärande på Luleå tekniska universitet, och Mats Westerberg, stationerad på Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle vid Luleåtekniska universitet reser söderöver för två dagar i Varberg. Om temat för konferensen, Bästa möjliga möte för lärande, tänker de gärna och förklarar vad med utgångspunkt i skola och processer.

– God undervisning bygger på att det skapas många bra möten mellan lärare, mellan elever och mellan lärare och elever. Sådana möten kännetecknas av bland annat förtroendefulla relationer, inflytande och delaktighet samt höga förväntningar. Dessa möten utgör grunden för lärandeprocesser. Vi tänker också på hur viktigt det är att ha lärande och kunskapsutveckling i centrum och inte prestationer för betygen. Det kan till och med vara så att det senare mötet skapar hinder för lärande, säger de över telefon när Skolsmedjan ringer upp strax före stundande julledighet.

Ulrika Bergmark och Mats Westerberg är omvärldsorienterade och uppdaterade. Inte minst inom sina respektive forskningsdiscipliner. Vad gäller den lokala och mer personliga sfären, kom ett möte på en asiatisk flygplats att bli en slags ögonöppnare för dem båda – om dem båda. Ett möte som gav dem skjuts i deras lärande.

– I väntan på flyget hem från Singapore, efter en intensiv vecka med studiebesök på bland annat Singapores lärarutbildning vi fick en ny syn på vår relation, minns Mats och skrattar spontant. Jag och Ulrika kände varandra, men hade inte arbetat så mycket tillsammans.
– Vi satt på flygplatsen och väntade på att få kliva ombord, fyller Ulrika i. Jag frågade Mats var han hade sina rötter, och Mats svarade att hans morfar växte upp i Rutvik utanför Luleå. Jag frågade ivrigt vad morfadern hette och fick till svar Harald Hansson.

– Ulrika sa då att hon var säker på att vi var släkt. Och mycket riktigt, hennes pappa och min mamma är kusiner! Efter det mötet och samtalet är numera vårt samarbete inom familjen, säger Mats med stolthet och skrattar på nytt.

Duons tre ledord för föreläsningen de ska leverera under #afkVarberg17 är lärarutbildning, professionsförmågor och studentdelaktighet. Förväntningarna de har inför konferensen där de möter ”skolfolk” från hela landet är att kunna bidra med inspiration för nya arbetssätt och att skapa kontakter som kan leda till framtida samarbetsprojekt. De hoppas också att den samlade kompetensen på plats i Varberg den
19-20 juni ska ge dem inspiration till fortsatt arbete, och ny kunskap.

• Skolsmedjan är stolta över att ni väljer att medskapa som föreläsare – vad fick er att tacka ja till #afkVarberg17?

– Det känns som en genuin utvecklingsinriktning genomsyrar #afkVarberg17. Vi gillar verkligen att vara med i utvecklingsprocesser där man både får och kan ge energi under processens gång.

Skolsmedjan hälsar Ulrika Bergmark och Mats Westerberg varmt välkomna till #afkVarberg17 och ser fram emot input, inspel och inspiration för Bästa möjliga möte för lärande!

Via sajber och med lärande organisation för ögonen,

Viktoria Struxsjö

#afkVarberg17: Föreläsare Magnus Levinsson

Magnus Levinsson är först ut att presenteras av de föreläsare som kommer att föreläsa under #afkVarberg17 den 19-20 juni. Med fokus på ”idén om evidensbaserad praktik”, möter han bland annat lärarstudenter vid Högskolan i Borås. Dr Levinsson kommer sannolikt att utmana om uppfattningar som rör skola och lärande, och dessutom utmana sig själv genom att delta i konferensen.

– När det gäller #afkVarberg17 så vet jag egentligen inte vad jag åker till och vad som kommer att hända när jag kommer dit. Det är just detta som lockar med #afkVarberg17.

Temat för #afkVarberg17 är Bästa möjliga möte för lärande. Ett brett tema som skulle kunna upplevas som skolfloskel, om inte innehållet är skarpt och relevant, och samtidigt tillåtande för upplevelser och progression. Magnus Levinsson håller med om att det i tematiken Bästa möjliga möte för lärande finns olika dimensioner inkluderade, och hissar en varningens flagg för att strukturera ett lärande (möte) in absurdum.

– Vad som menas med Bästa möjliga möte för lärande är som jag ser det, beroende av i vilken kontext som detta möte äger rum och vilket specifikt lärande det är som avses, menar han och ger exempel från skola och högskola. Bästa möjliga möte för lärande tycks just nu vara ett förbestämt och ”genomsynligt” möte, där såväl lärandet (målen) som vägen dit (medlen) ska idealt vara givna på förhand och kända av samtliga parter. Jag undrar dock om detta är särskilt gynnsamt för lärande, funderar Levinsson retoriskt.

Levinsson ger en resemetafor kring tematoken och dess utfall och skickar in ”skrivbordsresenärer” i vårt samtal och i sitt fortsatt svar byggs fler retoriska funderingar in.

– Tänk om vi redan innan vi ger oss av vet vilka erfarenheter som resan kommer att ge oss och hur vi kommer att uppleva olika platser som vi planerat att besöka. Under sådana omständigheter finns det egentligen ingen anledning att resa, säger han bestämt. Men skolan och högskolan tycks fostra skrivbordsresenärer som vet allt om både mål och medel på förhand. Jag undrar hur detta färgar elevernas och studenternas lärande? För mig kännetecknas Bästa möjliga möte för lärande av det motsatta, att jag inte vet vad jag kommer att lära mig eller hur det kommer att går till, och även om jag försöker att sätta ord på det innan så kännetecknas genuint lärande av att det överraskar mig.

Skolsmedjan ber Magnus Levinsson att berätta om ett skolminne som givit honom skjuts i det egna lärandet, och vi landar i en nykläckt idrottslärares lektion i redskapsgymnastik!

– Som nyutexaminerad idrottslärare på gymnasiet upplevde jag att elevernas grad av närvaro på lektionerna tycktes samvariera med undervisningsinnehållet. Detta var särskilt påtagligt under redskapsgymnastiken, minns han och fortsätter sin walk down memory lane. Elever som alltid brukade komma på lektionerna var plötsligt frånvarande, och jag började fundera på vad det kunder bero på.

Så som Levinsson själv minns det, trodde han att eleverna upplevde redskapsgymnastiken som alldeles för svår, och att det därmed skulle hjälpa om han sänkte kraven och hoppade över de mest avancerade övningarna. Men när han frågade eleverna om vad deras frånvaro berodde på, så fick han klart för sig att han var helt fel ute.

– Eleverna beskrev redskapsgymnastiken som en arena för social avrättning: hur hemskt det var att ensam behöva genomföra olika moment med klasskamraternas värderande ögon på sig och med ständig oro över vad ett misslyckande skulle få för reaktioner. Denna insikt gav mig skjuts i mitt lärande, inte bara vad det gällde redskapsgymnastikens utformning, utan framförallt insåg jag värdet av att inkludera elevernas perspektiv i undervisningen.

När vi i juni möter Magnus Levinsson kommer ledorden för föreläsningen att vara evidens, makt och profession. Tre begrepp som var för sig är intressanta, och som trio väcker stor nyfikenhet och skapar förväntningar på föreläsningens innehåll. Att han själv har förväntningar inför #afkVarberg17 känns också spännande och borgar för Bästa möjliga möte för lärande!

– Mina förväntningar är att det kommer att finnas en mångfald av perspektiv på skolan och förskolan representerade under #afkVarberg17, låter han oss veta. Att konferensen är utformad på ett sätt som gör att olika erfarenheter och åsikter får möjlighet att brytas mot varandra.

Smedjan låter Magnus Levinsson återgå till sitt arbete. En dag på jobbet där kaffe och musik får hans dag att kicka igång, och där förmiddagens kreativa skrivarflöde kan resultera i en artikel eller ett kapitel. Uppdragsutbildning kopplat till skolutvecklingsfrågor får eftermiddagens fokus, och när klockan slår 16.oo  hämtas barn på förskola och skola. Innan vi säger på återseende i juni, ställs en sista fråga:

• Skolsmedjan är stolta över att du väljer att medskapa som föreläsare – vad fick dig att tacka ja till #afkVarberg17?

– Vem ger inte vika efter en dos av smedernas övertalningsförmåga, säger han med ett leende. Nej, skämt åsido, jag har för vana att tacka ja till sammanhang som är obekanta för mig. Jag tycker att det ofta bidrar till att jag lär mig något nytt. När det gäller #afkVarberg17 så vet jag egentligen inte vad jag åker till och vad som kommer att hända när jag kommer dit. Det är just detta som lockar med #afkVarberg17.

Skolsmedjan hälsar Magnus Levinsson varmt välkommen till #afkVarberg17 och ser fram emot att utmanas i Bästa möjliga möte för lärande!

Via sajber och med lärande organisation för ögonen,

Viktoria Struxsjö

 

#grejerpågång – en givande #grej!

Nio rektorer har i sju inlägg medskapat i höstens #grejerpågång. Responsen slår i taket vad gäller statistik kring antal besök på Skolsmedjans blogg, visningar via Facebook samt ”lajks” på Twitter och Instagram! Inläggen ger mersmak för fler ”omgångar” av bloggserien, och bidrar definitivt till ökad nyfikenhet hur #SverigesViktigasteChefer resonerar kring elevers lärande, skolutveckling och det egna uppdraget.

Det är med respekt och ödmjukhet vi tar hatten av för medskapande rektorers kompetens och klokskap. Att läsa om sju skolors utvecklingsprocesser, stolthet och utmaningar har varit mycket givande, och att få ta del av det engagemang och övertyglese som var och en av rektorerna klär in i ord – är precis det svensk skola ska vara stolt över! #SverigesViktigasteChefer finns i skolan – och några av dem har alltså låtit oss få en inblick i deras vardag och görmål. För det tack!

Skolsmedjan väljer, som årets sista #grejerpågång – en givande #grej, med hopp om att få några av er alla att medskapa. Smedjan skänker 2500 kronor till årets Musikhjälpen vars tema Barn i krig har rätt att gå i skolan. Målet är satt till 5000 kronor – och vi håller tummarna för att vi tillsammans med er når det målet (och kanske högre).

En digital insamlingsbössa är igång, sök efter Skolsmedjan, på den här sidan och bidra med det du har möjlighet till. Tillsammans visar vi att skola är viktig – livsviktig – var än i världen vi lever!

På återhörande om både #grejerpågång, #afkVarberg17 och insamlingen till Musikhjälpen!

Via sajber och med lärande organisation för ögonen,

Viktoria Struxsjö

 

Medskapande rektorer under höstens #grejerpågång hittar ni här:

Annefrid Svenningsson och Fredrik Donaldson

Marika Andersson

Maria Kempe Olsson

Karin Österberg

Jenny Wahlfridsson och Martin Enander

Nina Jonsson

Semira Vikström

#grejerpågång – rektor Annefrid Svenningsson och Fredrik Donaldson

Sedan augusti 2016 arbetar Annefrid Svenningsson och Fredrik Donaldson tillsammans på Påskbergsskolan i Varberg. En mellanstor centrumskola, F-9 samt fritidshem med cirka 480 elever, eller som de uttrycker det själva: ”480 härliga individer!”. Ledorden kunskap, nyfikenhet, skapande och lärande hålls högt och hela skolan arbetar för att dessa ord ska leva i verksamheten för elever och medarbetare.

Rektorsuppdraget – komplexitet och mångfald – vad fick er att anta uppdraget?

Det var faktiskt några av ledorden i inledningstexten som drog oss till rektorsuppdraget. Är nyfikna som personer, brinner för att förmedla kunskap till våra barn och ungdomar och möjligheten till ständigt lärande för vår egen del är en avgörande faktor. Möjligheten att arbeta med skolutveckling, vara pedagogisk ledare och sätta riktning på ett ”fartyg” var och är våra främsta drivkrafter.

Hur kan en dag på jobbet kan se ut? Vad gör ni, vad händer, vad tänker ni?

Varje arbetsdag har en enorm spännvidd när det kommer till karaktär av uppdrag. Det kan vara allt från samtal med vårdnadshavare, handledande samtal med personal, budgetmöten, planering och förberedelser för utveckling av skolan, fortbildning, hälsa på och få till samtal med eleverna – bygga relationer.

Några aktiviteter är återkommande varje vecka som möte med elevhälsoteam, möte med all personal, besök i klassrum – korta ibland, längre ibland. Uppdraget handlar väldigt mycket om att sätta på sig rätt ”kavaj” – ska vi vara: lösningsfokuserade, observatörer, informatörer, lyssnare, ledare, bollplank…listan kan fyllas på – och vi gillar det!

Vad tänker ni in i begreppet ”pedagogiskt ledarskap”?

Det är viktigt att reflektera över vad vi som rektorer lägger in i begreppet pedagogiskt ledarskap. Vilka är pedagogiska ledare? Vi menar att alla som arbetar med processer och frågor som berör elevernas lärande och utveckling är pedagogiska ledare.

I uppdraget som rektor är det viktigt att framhålla det pedagogiska ledarskapet – i klassrummet, i matsalen, vid möten och i möten med våra elever och deras vårdnadshavare. Att vara pedagogisk ledare innebär att bedriva skolutveckling och det är den största och roligaste utmaningen. Vad fungerar på vår skola, vad har vi för kultur, vilka processer vill vi bygga vidare på, hur matchar vi detta mot nationella och internationella indikatorer och influenser?

Det som skiljer vårt uppdrag och lärarens uppdrag i förhållande till det pedagogiska ledarskapet är att vi behöver tänka in begreppet i flera nivåer: organisation, budget, schemaläggning, resursfördelning, fortbildning och utveckling.

Vår gemensamma beröringspunkt är elevernas lärande, deras utveckling och att få varje elev att lyfta och växa som människa. Stora ord men viktiga att göra levande, kännbara och mätbara i vår verksamhet.

Ge exempel på någon fråga för din verksamhet ni funderat över senaste tiden.

Det är oundvikligt att hamna i mer eller mindre akuta situationer där ett snabbt agerande är nödvändigt. Då är det viktigt att vi som rektorer reflekterar och analyserar hur vi kan skapa processer, strukturer och handlingsplaner för att förebygga och främja en god verksamhet som känns trygg för såväl elever, vårdnadshavare som pedagoger. Därför upptar större delen av vår tid just nu att analysera situationer och rutiner, upprätta handlingsplaner för olika områden där eleven ingår för att skapa tillit och framförallt skapa en verksamhet som verkar förebyggande.

Att få eleverna aktivt delaktiga är en annan godbit som ligger på vårt skrivbord just nu. Vi vill använda forum som redan finns (elevråd, klassråd) till tillfällen för eleverna att aktivt påverka sin utbildning. Höja blicken, lite elakt sagt, från önskematsedel och nya nät till fotbollsmålen och istället sikta på att ha elevernas egna lärande och utbildning på dagordningen. Eleverna ska gå på vår skola med en känsla att de är betydelsefulla, deras åsikt är viktiga och vi är intresserade av att ta del av vad de har att säga.

Till sist. Ställ Jante i hörnet, och ge oss ett positivt exempel på något ni är stolta över som rektor för er verksamhet.

 Oj, det är många #grejer vi är stolta över. På ett övergripande plan är vi stolta över personalen som ständigt, varje dag arbetar för att möta eleven, är lösningsinriktad och arbetar för att ALLA ska i mål…och helst lyfta. Det är fantastiskt att befinna sig i ett sådant sammanhang som rektor.

Ett konkret exempel i korthet som är ett ganska färskt sådant – att ge elever förtroende och ansvar där det inte var helt självklart att göra det. Resultatet som framgår i samtal med eleverna i efterhand, att de inte bara tackade för förtroendet, tog sitt ansvar till fullo utan inser även poängen med att få ett förtroende föder att ge ett förtroende – då är det jackpot att vara rektor!

Tack Annefrid och Fredrik, för att ni valde att medskapa i #grejerpågång! Fortsätt arbetet på inslagen väg, fortsätt ge elever förtroende och fortsätt uppleva jackpot i uppdraget som rektor! 

Smedjan önskar er och all personal på Påskbergsskolan lycka till!  

 

 

#grejerpågång – rektor Marika Andersson

Marika Andersson, rektor för Lövgärdesskolan i Göteborg. En 4-9 skola där 375 elever och 58 medarbetare möts och arbetar. Skolan ligger i ett naturskönt område i Angered där skog, stigar och badplats finns alldeles i närheten. 

Rektorsuppdraget – komplexitet och mångfald – vad fick dig att anta uppdraget?

När jag var ny lärare var det en kollega som väckte tanken hos mig; hon sa att hon tyckte att jag skulle passa att jobba som rektor. Under några år var det min plan, att jag efter en dag skulle ta klivet. Jag hade en helt fantastisk rektor, hon blev något av en förebild. Jag bytte från högstadiet till gymnasiet, som lärare, och mina rektorsplaner la jag undan. Jag såg hur mycket jobb det var, och kände att, nej, det var inte längre något som lockade. Tvärtom så kände jag att jag var på väg bort från skolan, att det inte fanns några utmaningar kvar. Jag älskade mitt jobb som lärare, men upplevde att det var dags för något nytt. Då fick jag frågan från min dåvarande rektor, en annan av mina förebilder, skolan jag jobbade på skulle växa och det behövdes en biträdande rektor, han ville att jag skulle ha det jobbet. Och svaret var självklart – ja!

Efter ett år som biträdande rektor, gick flytten från Uppsala till Göteborg, jag fick frågan om att starta upp en skola som rektor. Två år senare blev det Borås, där jag jobbade tre år innan jag för ett och ett halvt år sen hamnade i Angered, i Göteborg.

Jag vill ha en skola där vi det vi pratar om blir viktigt på riktigt; jag tycker det är spännande med skolutveckling, och vill vara med och göra skillnad. Det kan jag som rektor. Det är omväxlande, utmanande, tufft och fantastiskt roligt. Jag känner att jag hela tiden utvecklas, och jag har förmånen att möta otroligt spännande människor. Jag brukar säga att jag samlar på berättelser, och för varje berättelse jag får lär jag mig något nytt; en annan människas berättelse blir en del av min. Det är häftigt!

Hur en dag på jobbet kan se ut? Vad gör du, vad händer, vad tänker du?

Jag brukar komma till jobbet vid halvåtta på morgonen, många gånger småpratar jag lite med de lärare som sitter i personalrummet innan jag när klockan närmar sig skolstart går ut till entrén och hälsar elever och medarbetare välkomna till ännu en dag. Det är en av mina favoritstunder på dagen. Att möta morgontrötta elever som skiner upp när jag säger god morgon, som kommer fram, tar i hand eller ger mig en kram. Det ger energi.

Jag vill tillbringa mycket tid ute i verksamheten, jag vill lära känna mina medarbetare, våra elever. För mig är det viktigt att det vi planerar för verksamheten ger effekt i klassrummet. Det är där det ska hända, det är dit vår skolutveckling ska nå. Jag tänker hela tiden på att vi ska bli bra på att hela tiden ställa oss frågan om det vi gör ger resultat för eleven. Om det inte gör det så ska vi plocka bort det. Självklart är inte svaret alltid enkelt, men jag tror på att om vi bär frågan med oss så blir vi bättre på att prioritera.

Just nu går mycket av min tid till rekrytering; jag sitter i många intervjuer, med lärare, fritidsledare och nu också med kandidater till en ny befattning som vi inrättar. En intendent. Vi behöver förstärka det administrativa stödet; vi är i ett skede där vi utvecklar verksamheten på många plan, där vi bland annat behöver se över vårt systematiska kvalitetsarbete. Där kommer vår framtida medarbetare in.

Vi är med i Samverkan för bästa skola, ett projekt med Skolverket, vi inledde det samarbetet i somras och jag sitter med nulägesanalysen en del, den ska vara klar i början av december. När den väl är färdig är det dags att börja skriva en åtgärdsplan. Det känns lyxigt att få det stödet i vårt utvecklingsarbete. Jag tror att det kommer att ge oss mycket.

En dag som idag hade vi besök av nämndens ordförande. Han tillbringade hela förmiddagen hos oss. Jag hade gjort en agenda för honom, och hämtade och lämnade honom på olika ställen. Han besökte lärarlag, klasser, samtalade med mig och elevrådsrepresentanter och åt lunch i matsalen med mig. Jag tycker om sådana besök; jag är oerhört stolt över det jobb vi har gjort på skolan under de snart tre terminer jag har varit här, och jag vill gärna visa upp det. Visa upp våra fantastiska elever, och mina fantastiska medarbetare.

Vad tänker du in i begreppet ”pedagogiskt ledarskap”?

Jag tänker att jag leder en pedagogisk verksamhet, en verksamhet där lärande är det vi ska syssla med. Där kunskap är i fokus. Jag tänker att jag ska vara en lärande förebild, och att vi ska vara professionella i alla led. Vi ska ha ett professionellt språk, vi ska ha tydliga mål, och vi ska utgå från elevernas resultat när vi utvecklar verksamheten.

Jag ska leda verksamheten utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet; på samma sätt som lärarna ska utveckla sin undervisning utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Ingenting ska bara bli, utan vi ska kunna argumentera för våra val, och för de metoder vi väljer att använda.

I det pedagogiska ledarskapet ingår att fördela skolans resurser så att de gynnar elevernas lärande. Alla resurser: tid, rum, personal, ekonomi. Elevernas lärande ska vara den motor som driver vårt utvecklingsarbete, och jag ska i min roll sätta ljuset på det som är framgångsrikt. Det ingår också att kunna ha ett övergripande perspektiv, och kunna prioritera stort, och kommunicera det så att alla förstår varför vi gör det vi gör. För mig är det också viktigt att jag, i min roll, håller kvar fokus. Att jag har modet att säga ifrån om det kommer något påbud som jag känner stör oss. Ibland behöver jag vara en gatekeeper.

En av de bästa sakerna med mitt jobb är att se människor växa. Jag brukar säga att jag bygger skolan med pelare, jag vill att mina medarbetare ska känna att de kan, vill och vågar ta ansvar. Att de kan, vill och vågar utmanas i sin profession. Att de känner att jag litar på dem, och deras omdöme. Att de känner att jag står bakom dem.

Ge exempel på någon fråga för din verksamhet du funderat över senaste tiden.

När jag började på skolan i augusti 2015 hade vi fått kraftig kritik från Skolinspektionen, efter ett uppföljande besök under hösten kvarstod större delen av den kritiken, som dessutom skärptes. Så det vi har jobbat hårt med i snart ett och ett halvt år är att komma till rätta med de brister som fanns, och till viss del fortfarande finns kvar.

I augusti i år kom nytt beslut efter Skolinspektionens besök i juni, och vi blev
grönmarkerade på tre av fyra områden. Det område vi har kvar är extra anpassningar och särskilt stöd, vilket vi visste. Det är ett område som kräver mycket implementeringsarbete. Vi har under hösten fortsatt det arbete vi påbörjade förra läsåret; alla klasser har gåtts igenom, vi kartlägger, utreder och skriver åtgärdsprogram där vi ser att särskilt stöd måste in. Det är intensivt, lärorikt, spännande och roligt. Vi lär oss mycket.

Elevhälsans arbete har tydliggjorts, och vi jobbar mycket med deras roll gentemot arbetslagen. Vi har förstärkt elevhälsan inför detta läsår, och jag känner mig priviligerad som jobbar på en skola där vi har många olika professionaliteter som bidrar till att vår gemensamma kompetens stärks.

I allt det här arbetet, har vi också jobbat med den juridik som omgärdar skolans arbete. Som jag redan nämnt så är det viktigt för mig att vi är professionella, och i det ingår att alla har kännedom om juridiken. Det ger trygghet i våra beslut.

Inför det här läsåret gjorde vi en större organisationsförändring också, nio små arbetslag blev tre större. Tre arbetslagsledare har fått ett tydligt, och större, mandat. Den här förändringen gör att vägarna mellan medarbetarna och skolledningen blir kortare, och transparensen ökar, vilket skapar en trygghet i arbetsorganisationen.

Vi har flera processer på gång, men jag känner att vi har kommit långt. Från att i augusti 2015 vara en skola där elever kände sig otrygga och där det inte fanns någon tydlig riktning så är vi idag ett ”vi”. Eleverna säger att det har blivit mycket bättre, det är inte lika många vikarier, lektioner ställs inte in. Medarbetare säger att det var längesen de upplevde att de flesta fortfarande har mycket energi kvar, trots att vi närmar oss jul.

Till sist. Ställ Jante i hörnet, och ge oss ett positivt exempel på något du
är stolt över som rektor för din verksamhet.

Jag är superstolt över att jag har varit envetet positiv och hållit fast vid att vi ska sätta ljuset på det som fungerar och bygga på det. Att jag har varit ute och minglat i verksamheten och boostat, elever, lärare och övrig personal. Jag har jobbat systematiskt för att alla ska återfå förtroendet för skolledningen, och jag har lyckats. När jag för en dryg vecka sen hade en tuff dag där det saknades lärare på flera håll och jag inte riktigt visste hur jag skulle lyckas med att lösa resten av terminen slöt alla upp. Innan kvällen var slut var alla pusselbitar på plats, och jag kände att det är precis så här det ska vara, att vi tillsammans jobbar för att det ska fungera. Den känslan jag hade med mig när jag gick och la mig, den känslan har jag burit med mig i snart en vecka.

Jag är också stolt över att jag lyfter fram det professionella i vårt uppdrag, att jag tror på alla människors förmåga att utvecklas och att jag har höga förväntningar på både våra elever och på mina medarbetare.

Jag är oerhört stolt över våra elevers framgångar, och oerhört stolt över våra elevråd som utvecklas, och som är med och utvecklar skolan. Nu i december tar de över matsalen för en dag. Något jag ser mycket fram emot. Och jag är oerhört stolt över alla mina medarbetare; jag fullkomligt öser beröm över dem. De gör ett fantastiskt jobb.Vi har jobbat hårt för att komma till rätta med de brister vi hade, och till viss del fortfarande har, men idag har vi en tillit till varandra, till våra elever, och till elevernas vårdnadshavare som jag upplevde saknades för ett år sen. Vi har fortfarande mycket kvar att jobba med, men förutsättningarna är helt annorlunda idag.

Jag är stolt över att vara en del av allt detta som är Lövgärdesskolan; jag fullkomligt älskar mitt jobb och tycker det är en förmån att få vara med och göra skillnad för det viktigaste vi har, vår framtid, våra barn och ungdomar.

Tack Marika, för att du valde att medskapa i #grejerpågång! Smedjan mötte dig första gången i mars 2014 och har följt din ledarskapsresa och imponerats över den kraft du tagit dig an uppdraget på Lövgärdesskolan. Du ska vara fortsatt stolt över elevers och medarbetares utveckling av er skola – ni gör skillnad! 

Smedjan önskar dig och all personal allt gott i fortsatt arbete! 

#grejerpågång – rektor Maria Kempe Olsson

Maria Kempe Olsson är rektor för Bergsjöskolan, en F-9 skola där hon ansvarar för åk F-6 samt fritidshemmet. Skolan ligger i Bergsjön i Göteborg, en naturskön stadsdel som präglas av socioekonomisk utsatthet. Av skolans elever är det endast ett fåtal som har svenska som modersmål. Marias enhet enhet, Bergsjöskolan F-6, består av ca 220 elever och 35 medarbetare och det är med stolthet och genuint engagemang hon leder skolan i en tydlig riktning.

Ja, vad gör egentligen en rektor hela dagarna? Det är det nog många som undrar. Och ibland, när jag kommer tillbaka till mitt rum med min fortfarande tomma kaffekopp som jag varit ute i personalrummet för att fylla på, kan jag själv ställa mig den frågan. Vad håller jag på med? Ofta, hemma vid matbordet när vi pratar om vad vi varit med om under dagen utbrister min dotter “Mamma – det händer alltid så mycket spännande på din skola!” Jag kan bara hålla med – det gör det verkligen! Och jag tror att det gör det på alla skolor runt om i landet. Det händer så mycket spännande saker och som rektor får man vara mitt i allt det där som händer. Både på gott och på ont. Men det är inte bara det att man är mitt i allt det spännande. Man har också en möjlighet att påverka det som händer. När jag går tillbaka mot mitt rum med min tomma kopp är det ändå oftast med en känsla av att ha uträttat något viktigt. Jag fick visserligen inte gjort det jag tänkt mig – hämta kaffe – men jag har fått information om något eller hunnit stämma av något annat. Jag har fått skratta tillsammans med någon eller peppa någon annan efter en tuff dag.

Vad får en egentligen att anta ett sådant uppdrag? För min del var det viktigt eller egentligen helt avgörande att min dåvarande chef, som jag har stort förtroende för, uppmuntrade mig att hoppa på. Han visade på många sätt att han var övertygad om att jag skulle klara av det. Efteråt har jag tänkt att det är precis det som våra elever ibland behöver – någon som tror mer på dem än vad de själva gör.

En dag på detta spännande jobb – hur ser den ut? Ja, det finns många olika typer av dagar. Det finns dagar då jag ryser av glädje och stolthet över kontakten med eleverna eller över det fina arbete som mina medarbetare levererar. När jag liksom blir en meter längre och inte kan sudda ut leendet i mitt ansikte. Men så finns det andra dagar, tunga dagar då det inte blir som vi har tänkt oss. Vi når inte ända fram och kan inte möta alla de behov som vi ser runtomkring oss. Då kan jag kanske behöva stänga min dörr en stund, ta några djupa andetag och hitta tillbaka till det fokus som är nödvändigt. Fokus på det som trots allt fungerar, på det som jag kan påverka och på det som kan bli möjligt.

Det konkreta arbetet är oerhört varierat. Det är mycket möten. Så klart. Att möta människor – elever, vårdnadshavare, lärare och andra professionella – och tillsammans försöka utveckla och förbättra vår verksamhet är en stor del av mitt uppdrag. Att sköta administrativa uppgifter som löner, verksamhetsuppföljning, ekonomi och schemaläggning är annat som fyller mina dagar. I mitt arbete ingår också spännande möten med de politiker som styr vår stadsdel och ibland även de som arbetar på stadennivå eller till och med på nationell nivå.

De allra bästa dagarna är ändå de då jag får  möjlighet att vara bland elever och lärare i deras vardag. Att få lära tillsammans med lärarna under vår gemensamma tid, lyssna på tankar och idéer för att sedan tillsammans planera hur vi kan göra verklighet av våra intentioner. Att få lyssna på lågstadieelever som lyckligt läser högt för mig i ett klassrum där studiero råder, att få samtala med ivriga mellanstadieelever om vårt nya tillagningskök i bamba, att få föra förtroliga samtal  i mitt rum och att kanske till och med få dansa breakdance tillsammans med fyrorna. Många bilder dyker upp i mitt huvud när jag tänker på alla härliga möten med elever. Skratten i blicken på de elever som kommer emot mig i korridoren med armarna utsträckta för att bjuda på en kram.  Men också förvåningen i ögonen på de elever som kanske blev besvikna när det klev in en vanlig tant i klassrummet istället för den traktor de trott skulle komma på besök.

I allt detta ser jag det pedagogiska ledarskapet som en röd tråd – att leda med det pedagogiska uppdraget i fokus. Att leda så att vår verksamhet utvecklas till en skola där ALLA  elever kan nå så långt som möjligt i sitt lärande och sin utveckling samtidigt som vi skapar en miljö där man kan må bra. Att leda en verksamhet där alla känner sig välkomna, värdefulla och viktiga. Där det som fungerar lyfts fram och växer. Där det som vi behöver utveckla identifieras och tas om hand. Där vi, barn och vuxna, lär och utvecklas tillsammans.

Den senaste tiden har jag funderat särskilt mycket på hur vi kan forma goda lärmiljöer för alla elever. Hur vi kan skapa en verksamhet som är rustad för att möta elevernas behov på allra bästa sätt. Vi har arbetat med fokus på undervisningskvalitet under stora delar av det här året och under vecka 44 arbetade lärarna tillsammans, under ledning av förstelärare och specialpedagoger, utifrån Dylan Wiliams fem nyckelstrategier. Tillsammans iscensatte de ett antal workshops och nu är jag oerhört nyfiken på hur det arbetet kommer att synas i varje klassrum.

Det finns mycket jag är stolt över när det gäller vår skola. Allra mest stolt är jag över den kulturförändring vi lyckats åstadkomma genom att utveckla vårt elevhälsoarbete till att bli hela skolans arbete. Genom vår modell, EHM, har vi tagit stora steg mot ett förebyggande och främjande tillsammansarbete som når ALLA elever. Ett arbete som innebär en tvärprofessionell samverkan och lärande som grund för utveckling och som tar sin utgångspunkt i ett salutogent perspektiv.

Jag är stolt över alla de lärare som varje dag väljer att arbeta och göra skillnad på Bergsjöskolan. Stolt över det fantastiska arbete våra förstelärarna kommit igång med tillsammans. Stolt över arbetslagsledarnas vilja att få struktur på sitt uppdrag. Stolt över det driv som specialpedagogerna har i sitt arbete med verksamhetsutveckling och STOLT när jag möter elever som stannar mig och säger “Rektorn – jag har ett förslag!”

Jag är övertygad om att det allra viktigaste verktyget både när det gäller ledarskap och pedagogik är relationen. Goda relationer med eleverna, med föräldrar och med varandra är grunden för att vi ska kunna forma en skola som främjar hälsa, lärande och utveckling. Det – som är vårt viktiga uppdrag. Det – som vi ska ägna oss åt hela dagarna.

Skolsmedjan som förmånligt under drygt tre år följt Marias ledarskap och skolutveckling, om än på distans, vet vilken kraft och kompetens hon besitter. Och att den frodas i en god arbetsmiljö där hon och medarbetarna på Bergsjöskolan exempelvis utvecklat EHT-arbetet på skolan på ett föredömligt vis!

Smedjan önskar Maria och all personal på Bergsjöskolan lycka till i fortsatt arbete. 

#grejerpågång – rektor Katrin Österberg

Katrin Österberg är rektor i skolområde Simrislund i Simrishamns kommun där det går drygt 430 elever, och av dem har ungefär 230 även fritids. Skolområdet består av två skolor, Simrislundsskolan F-3 med fyra fritidshemsavdelningar, och Fredsdalsskolan 4-6 med en fritidshemsavdelning. Personalstyrkan uppgår till cirka 55 personer.

Simrishamns kommun har under de senaste åren välkomnat ett stort antal nyanlända vilket innebär att de fått många nya elever. Verksamheterna vilar på två ben: Kunskap och Lärande, samt Normer och Värde vilka båda är lika viktiga för att nå framgång, menar man.

Rektorsuppdraget – komplexitet och mångfald – vad fick dig att anta uppdraget?

Det som lockade mig var att jag kunde vara med och påverka i större grad än när jag arbetade som kurator på skola. Jag började min karriär inom skolans värld som skolkurator, min grundutbildning är socionom. Det jag upptäckte var att jag ville förändra och utveckla då jag såg att resurserna på en av skolorna inte användes optimalt så jag hade många idéer vilket jag lyfte med ledningen för skolområdet. Det föll sig så att jag efter ett tag blev tillfrågad om jag ville prova att vara verksamhetsledare för en av skolorna och det ville jag såklart. Jag är nu inne på mitt sjunde år och är numera rektor sedan sex år tillbaka och avslutade rektorsutbildningen 2015.

Komplexiteten är en av de saker som lockar, jag har arbetat i en del andra branscher men ingen går att jämföra med skola. Att förhålla sig dels till det statliga uppdraget samtidigt som man har kommunen som huvudman är en balansgång som kräver både beslutskompetens, tanke och mod.

Hur en dag på jobbet se ut? Vad gör du, vad händer, vad tänker du?

Ingen dag är den andra lik, det är aldrig långtråkigt och det är väldigt sällan man tittar på klockan och tycker att tiden ska gå.

Dagen innehåller allt och kan börja med att kontrollera så vi inte fattas någon personal vid sjukdom, något elevärende som ska följas upp, beslutsfattande i stort som smått det kan vara allt från inköp av möbler till förändring av organisationen eller pedagogiska utredningar och åtgärdsprogram som ska gås igenom med specialpedagoger, budgetkontroll – räcker pengarna året ut, planering av någon utvecklingssatsning exempelvis det lokala stödteamet, samtal med pedagoger gällande någon elev eller någon idé kring någon förbättring som kan göras osv osv. Eftersom vi ar två skolor så får jag försöka fördela min tid på båda och det är svårt, det finns alltid en känsla att man borde varit på den andra skolan.

Det finns också dagar som upptas av olika sorters möten med de omkring skolan som vi samverkar med socialen, samhällsförvaltningen och så vårt ledningsteam i kommunen. Jag har blivit bättre på att ställa krav på att möten ska ha ett tydligt syfte och vara tidsbegränsade för att inte slukas fullständigt.

Vad tänker du in i begreppet ”pedagogiskt ledarskap”?

För mig är pedagogiskt ledarskap att jag ska genom att planera och organisera verksamheten på ett sätt så att personal och elever kan utvecklas och växa så mycket det bara går. Det är mitt arbete att ordna de bästa förutsättningarna för alla med de medel och verktyg jag har att tillgå.

Ge exempel på någon fråga för din verksamhet du funderat över senaste tiden.

Hur vi går vidare i vår IKT satsning. Vi i Simrishamn ligger verkligen i framkant gällande det digitala i skolan, vi fick till och med en utmärkelse nu i höst Guldtrappan och vi är partner kommun till SETT SYD där jag är med och håller i trådarna. Det vi behöver göra nu är att komma vidare och inte slå oss till ro, det har jag och min biträdande rektor diskuterat en hel del den senaste tiden.

Till sist. Ställ Jante i hörnet, och ge oss ett positivt exempel på något du är stolt över som rektor för din verksamhet.

Jag är otroligt stolt över all min personal och eleverna. Samtliga har det senaste 1 – 2 åren arbetat i en lärmiljö som inte är optimal eftersom vi har ökat i en rasande takt gällande elevantal.

Vi har bra resultat gällande lärandet, man ser det som en utmaning vilket en innovativ personal som jag har förvandlar till skolutveckling. Vi i skolområdet syns och hörs i hela Sverige genom att vi är aktiva i sociala medier samt deltar i de sammanhang där nätverk bildas. Det är då jag som rektor känner att mina tankar om hur skolan ska drivas och utvecklas inte är så tokiga.

Tack Katrin, för att du valde att medskapa i #grejerpågång! Ni ska vara stolta med all rätt, över framgång och uthållighet att skolutveckla på den väg ni slagit an!

Smedjan önskar dig och all personal på Södermalmsskolan allt gott i fortsatt arbete.

#grejerpågång – rektor Jenny Wahlfridsson & Martin Enander

Jenny Wahlfridsson och Martin Enander arbetar som rektorer på Bockstensskolan i Varbergs kommun. Skolan har elever F-5, och fritidshem, med ett upptagningsområde som ger mångfald och ett ”samhällsnitt” av personligheter. 

Rektorsuppdraget – komplexitet och mångfald – vad fick er att anta uppdraget?

Rektorsuppdraget lockade för att det ger möjlighet att arbeta med pedagogiska frågor och skolutvecklingsfrågor på en mer övergripande nivå än bara i klassrummet. Innehållet är så stort att det hela tiden skapar spännande arbetsuppgifter när man möter människor i så många olika sammanhang. Det är spännande att känna att man utvecklas som människa när man får möta så många olika människor i så många olika konstellationer varje dag.

Hur en dag på jobbet kan se ut? Vad gör ni, vad händer, vad tänker ni?

Få dagar ser likadana ut! Kommunikation av olika slag är nog det som är den röda tråden i vardagen; mail, telefon, formella och informella möten. Verksamhetsbesök finns ofta några gånger per vecka och sedan har vi de återkommande mötena med elevhälsa, skoladministratör, köket, andra rektorer, budgetmöten etc. Det är en hel del logistikfrågor kring exempelvis vikariatshantering – frågor som rör den dagliga ruljangsen.

Under veckan finns olika tillfällen då det pedagogiska ledarskapet står i fokus och andra tillfällen då arbetet mycket handlar om logistik, personalfrågor, fastighetsfrågor och en stor del andra uppgifter som dyker upp när man är chef för en stor grupp medarbetare. Kreativitet är en stor del av vardagen!

Vad tänker ni in i begreppet ”pedagogiskt ledarskap”?

Det pedagogiska ledarskapet finns med hela tiden – varje ord eller möte vi har innebär ett pedagogiskt ledarskap. I min roll som ledare behöver jag visa vilka ledare jag vill ha på skolan genom att vara den ledaren själv – det pedagogiska ledarskapet innebär till också att vara förebild. Arbetet med att som ledare vara nära pedagogen genom samtal och verksamhetsbesök tror vi skapar ett samarbete kring pedagogiska frågor inom verksamheten. Det är viktigt att man som ledare visar att man vill vara nära de pedagogiska frågorna – det är inte alltid självklart att man blir insläppt på den pedagogiska arenan. Man måste visa att man vill vara där.

Det är också viktigt att man som ledare ser att budgetarbetet, tjänsteplanering och logistikfrågor är en del av de pedagogiska ledarskapet. Här måste man – precis som i alla pedagogiska frågor – tänka kreativt och hitta lösningar som är en del av verksamhetens pedagogiska utveckling.

Ge exempel på någon fråga för er verksamhet ni funderat över senaste tiden.

Vi funderar mycket kring hur vi genom våra strukturer hela tiden kan arbeta mer förebyggande, främjande och utvecklande. Genom att arbeta förebyggande, främjande och utvecklande visar vi vad vi står för och vi ser till att det finns rutiner kring svåra situationer istället för att rycka ut likt en brandkår. Genom att det finns ett lugn i en organisation finns det möjlighet för organisationen att lära sig mer.

I nuläget har vi också haft många tankar och diskussioner kring den statliga satsningen på lärarlöner och många har varit oroliga kring vad det skapar för skolans klimat. Vi har också haft många reflektioner och diskussioner kring en stor organisationsförändring som sker för oss nästa höst. Det kan innebära övertalighet men också möjlighet att göra stora förändringar i organisationen och det skapar stora möjligheter. Det finns en stor komplexitet i denna frågan och det skapar många olika känslor inom personalgruppen.

Till sist. Ställ Jante i hörnet, och ge oss ett positivt exempel på något ni är stolta över som rektorer för er verksamhet.

Vi har ett stort engagemang inom personalgruppen på skolan – många gör väldigt mycket för att allt ska bli så bra som möjligt. Frågan som karaktäriserar skolan är Vad kan vi göra för barnet? Istället för att Vad kan eleven/barnet förändra för att det ska bli bra?

Utvecklingsfrågor är viktiga och får ta plats på skolan – vi vill hitta lösningar på det vi möter och det söker genom dialog, kreativitet och fortbildning. Det kollegiala lärandet är en viktig del av skolans organisation – såväl vad gäller klassrummets undervisning som stora elevhälsofrågor.

Tack Jenny och Martin, för att ni valde att medskapa i #grejerpågång! Ni ska vara stolta med all rätt, över det arbete ni och era medarbetare gör, och det förhållningssätt som genomsyrar skolans verksamhet!

Smedjan önskar er och all personal på Bockstensskolan lycka till i fortsatt arbete. 

#grejerpågång -rektor Nina Jonsson

Nina Jonsson är rektor på Södermalmsskolan i Stockholms stad. En F-9 skola med skolformerna grundskola och grundsärskola. På skolan går cirka 850 elever och tillsammans med cirka 130 medarbetare 

Rektorsuppdraget – komplexitet och mångfald – vad fick dig att anta uppdraget?

Jag hade arbetat som biträdande rektor i sju år samt avslutat rektorsutbildningen och kände att jag ville ha nya utmaningar. Rektoruppdraget är kul och utmanande men väldigt krävande.

Hur en dag på jobbet kan se ut? Vad gör du, vad händer, vad tänker du?

Man kan väl säga att den aldrig blir som man planerar! Mycket består av möten av olika slag, dokumentationsarbete samt mängder av beslut som ska tas. Det gäller att vara trygg och förankrad för att veta att besluten är rätt och att man agerar rätt i olika situationer.

Det gäller också att vara systematisk och strategisk så att det finns en långsiktighet i det man gör. Flera gånger per vecka händer det helt oförutsedda saker och då gäller det att inte tappa fokus så att man prioriterar fel. Ibland tänker jag att det är ett helt omöjligt uppdrag på grund av det korstryck man som rektor befinner sig i.

Förstår, och säkert känner en del lärare igen sig i det du beskriver. Vad tänker du in i begreppet ”pedagogiskt ledarskap”?

Jag tänker att ett pedagogiskt ledarskap är ett effektivt skolledarskap som påverkar elevernas resultat. För mig betyder det att jag både arbetar för att ge personalen bra förutsättningar men även att jag tillsammans med personalen arbetar kring pedagogiska frågor och intresserar mig för dem. På min skola har vi i ledningsgruppen diskuterat pedagogiskt ledarskap och vad det betyder för oss samt vad vi gör som vi tycker är kopplat till det pedagogiska ledarskapet. T ex tror vi att vi behöver vara ute i klassrummen och i verksamheten för att arbeta med pedagogiskt ledarskap.

Ge exempel på någon fråga för din verksamhet du funderat över senaste tiden.

Svårigheten med alltmer utmanande elever och hur vi kan ge dem en bra skolgång på bästa sätt. Det är den svåraste uppgiften just nu tycker jag.

Till sist. Ställ Jante i hörnet, och ge oss ett positivt exempel på något du är stolt över som rektor för din verksamhet.

Att vi ständigt utvecklas och strävar efter att bli ännu bättre. Att utvecklas kräver förändring och det tuffa arbete som krävs när man förändrar något räds vi inte. Vi slår oss inte till ro fastän vi har mycket goda resultat och hög nöjdhetsfaktor utan vi vågar ändå jobba för utveckling.

Tack Nina, för att du valde att medskapa i #grejerpågång! Ni ska vara stolta med all rätt, över mod och uthållighet att skolutveckla på den väg ni slagit an!

Smedjan önskar dig och all personal på Södermalmsskolan allt gott i fortsatt arbete.