Efter nogsamt övervägande har smeder fattat beslut om att Skolsmedjans årligen återkommande konferenser, så kallade #afk, inte kommer att genomföras 2024, utan återkommer 2025. Det är självklart lite ledsamt att de förväntade dynamiska dagarna i juni ställs in – i år. Men, smeder spridda över olika delar i världen och en sparsamhet i landets kommuner gav konsensus i beslut.
Skolsmedjan fick en ofrivillig tvåårig paus under pandemin, men tuffade på igen efter släppta restriktioner. Vi har hunnit med ett 10-årsjubileum för Skolsmedjan som organisation, och också att genomföra den tionde #afk! Vi ser smedjan åter på ”arenan” i Varberg 2025 och hälsar alla, precis alla, varmt välkomna!
Har du frågor och funderingar, maila – vi finns här bakom kulisserna och smider självklart redan för 2025!
Långsiktighet, ledarskap och lärande – en lärares summerande betraktelse
Temat för #afkVarberg23 var just det. Långsiktighet, ledarskap och lärande.
Föreläsningar som blandas med samtal kring temat och som hakar i varandra på olika sätt skapar en helhet som utmanar både i det lilla och det stora. Från mitt eget klassrum och mitt möte med eleverna till reflektioner kring min egen skolas organisation utifrån de förutsättningar just vi har att göra bra skola hos oss, men också i kommunen som helhet. Ibland även reflektion kring hur det ser ut i landet där olika förutsättningar beroende på var i landet vi befinner oss är tydligt. Detta trots att skolan som verksamhet har samma uppdrag oavsett var vi är. Likvärdighet var det va?
Tydligt är i alla fall att det är eleven som ska vara i fokus. Skolan finns för eleverna och den viktigaste uppgiften vi som arbetar inom skola har är att prioritera det som gynnar eleverna. Anders Jönsson, professor i didaktik vid Högskolan i Kristianstad pratade utifrån sin forskning och belyste att både svensk och internationell forskning visar att summativa bedömningar kan ha negativa konsekvenser för elevers motivation och lärande. Främst för de allra sköraste eleverna. De som inte lyckas, de som saknar strategier, de som saknar tilltro till den egna förmågan. Skolans prioritet måste alltså vara att säkerställa att det vi gör i mötet med eleverna bygger på att man kan lyckas, får strategier och bygger tillit till den egna förmågan. Detta görs genom konstruktiv återkoppling, fokus på progression och tydlighet i vad som förväntas och hur vägen mot målet ser ut. Elevens lärande och ansträngning i fokus. Prata om betyg så lite som möjligt då det stigmatiserar lärandet. Ge bara betyg när du måste. Alltså…vid terminsslut.
I Sverige är läroplanen tydlig. Skolan ska arbeta för att eleverna ska utvecklas till personer som kan verka och förstå det komplexa samhälle vi lever i. Alla som arbetar i skolan ska alltså bidra till det. Det innebär att ingen kan nöja sig med att endast foka sitt ämne och sitt klassrum. Varje person är en del av en helhet och behöver bidra i helheten. Eleverna behöver också inkluderas i denna helhet för att utvecklas. Vi behöver ha tilltro till att elever är kompetenta och att de med rätt stöd och vägledning faktiskt kan och behöver få vara delaktiga och aktiva medaktörer i det vi gör. Klassråd är en sak, men Ulf Blossing, menar att det är mer än så. Eleverna måste känna att de kan påverka på riktigt både i stort och i smått och det behöver vi utveckla inom skolan. Dialogen med eleverna är viktig och då vi vet att elever ofta kan sätta ord på saker när de får chansen är det klokt att börja med dem när vi ska ta oss framåt.
Debatten (i media, i sociala medier, från våra politiker) kring svensk skola göder i tid och otid oss med en bild att skolan brinner och att det är kaos mer eller mindre hela tiden. Skulle man lita helt på den bild som basuneras ut, är det ett under att föräldrar vågar skicka sina barn till skolan över huvud taget…eller? Monica Sonde från SKR menar att bilden måste nyanseras och det bl.a. är vi lärare som måste höja våra röster. Det finns så många goda exempel och välfungerande klassrum och hela skolor i vårt land att det är konstigt att den negativa bilden får så stort utrymme. Absolut har den svenska skolan problem, svårigheter och utmaningar och dessa ska vi lyfta, ta tag i och hantera för elevernas skull. Det är idag viktigt att jobba för att stärka likvärdigheten inom skolan. Vi har ju trots allt ett nationellt uppdrag. Då olikheterna är stora mellan Sveriges kommuner så blir debatten skev, men förståelig. Vi har ju inte samma förutsättningar! Jag menar alltså inte att vi ska ha samma i bemärkelsen “alla ska ha lika mycket för annars är det orättvist”, utan jag menar att alla ska få bra förutsättningar utifrån de behov som finns i respektive kommun och på respektive skola. Likvärdighet för elevernas skull!
I detta var det en fröjd att lyssna på Anna Karlefjärd. I princip kan man säga att hennes budskap till alla oss lärare går rakt in och hon säger det med emfas. Läs inte läroplanen som fan läser Bibeln. Den är skriven för er, kunniga lärare! Den är inte skriven som en mall för det går inte att “malla” allt. Använd din kunnighet och ditt givna friutrymme till att ta ansvar för att stärka tilliten på arbetsplatsen. Nej, du får inte göra som du vill! Ditt friutrymme har du fått för att du betraktas som professionell och kunnig och tillsammans med kollegor ska du verka för likvärdigheten på skolan. Likvärdighet för eleverna!
Frågor jag tar med mig till min skola är:
Hur bra kan vi vara inom ramen för organisationen vi har?
Vad är skola i relation till omgivande samhälle? Hur vill vi att den ska se ut? Vilka steg kan vi ta idag?
Vilka kompetenser finns på vår skola? Hur använder vi detta? Vilka kompetenser saknas på vår skola? Hur ser vi till att åtgärda det?
Hur ser lärandegemenskapen ut på vår skola?
Vi har alla mött elever vars självbild när det gäller skola är trasig. Det beror aldrig på eleven att den är trasig och det gör ont in i skelettet att inse att skolan som fenomen kan trasa sönder en människas självbild. Elever med NPF, elever med problematisk frånvaro, familjehemsplacerade barn och elever som växer upp i utsatta områden eller som Martin Hugo, docent och universitetslektor vid Högskolan i Borås, sa, politiskt utsatta områden, är särskilt sköra och därmed i risk att hamna utanför den starkast skyddande faktorn för att utvecklas i positiv riktning. Skolan. Skolan är obligatorisk och det råder skolplikt, då är det banne mig också skolans prioritet att säkerställa att våra elever klarar sig utan att knäckas längs med vägen. Alla måste inte ha A, alla måste inte läsa ett studieförberedande program, men att klara sig hyggligt och få 8 betyg med sig från en nioårig grundskola utan att känna sig misslyckad eller värdelös är ett uppdrag som vi måste klara av. För elevernas skull! För hela Sveriges skull!
Martin Hugo har i sin forskning samtalat med elever som hamnat utanför, men kommit tillbaka och det som var viktigt för dem i vägen tillbaka var:
Att känna sig välkommen
Bli sedd, lyssnad på, att vuxna bryr sig
Tillitsfulla relationer med vuxna
Meningsfulla uppgifter
Inget om lokaler, resurser eller tid!? Nej, helt gratis och helt vanliga behov som vi alla människor har. Hur kan vi misslyckas med det?
Självklart är det komplext och varje sånt här fall är unikt. Jag menar absolut inte att raljera, men det eleverna uttrycker är ju att det är relationen till oss som möter dem som spelar störst roll. Det behöver vi lyssna på! Vi behöver titta på hela skolmiljön. Vi behöver ha en humanistisk nolltolerans mot frånvaro. Var är du? Jag saknar dig? Krya på dig! Små saker spelar roll! Fråga eleven. Fråga vårdnadshavarna. Vi behöver samarbeta med varandra i en kedja där mentor är länken mellan EHT och undervisade lärare och där föräldrarna görs till självklara samarbetspartners med skolan. För elevens skull och utifrån elevens behov. Kommer det vara perfekt? Nej kanske inte, men det kommer att ge betydligt mer än att inte göra något alls eller foka på fel saker för då riskerar vi för mycket. När elever och vårdnadshavare upplever att vi gör bra saker för deras skull så når vi längre. Mycket längre.
Långsiktighet, kontinuitet och lärande. Kan man jobba långsiktigt och med kontinuitet när statistiken säger att en rektor stannar cirka tre år på en arbetsplats? Eller när lärare byter arbetsplats för att förutsättningarna upplevs orimliga? Eller när behöriga lärare saknas? För att det ska gå att tänka långsiktigt och signalera att det finns kontinuitet och för att eleverna ska uppleva att det är värt att göra den där ansträngningen och bygga upp tillit krävs det att vi är på plats och att vi stannar. Tillit är inget du får. Det är något du förtjänar. Tillit kräver tid. Det vet vi. En människa som påbörjat en anknytning och sedan får den avbruten gång på gång påverkas av det. De som är sköra påverkas ännu mer. Det vet vi sedan gammalt. Det är inte för intet man redan på BVC är mån om det lilla barnets förmåga att knyta an.
Självklart kan vi lärare bli sjuka, vara föräldralediga eller av annan anledning behöva flytta på oss. Självklart måste vi få byta arbete när vi är vuxen. Självklart och det oavsett om det var för att du sökte nya utmaningar eller för att du var missnöjd.
Men eleverna kan ju inte lämna en obligatorisk grundskola. De blir kvar. I systemet. Oavsett vilken skola de tillhör. Därför blir likvärdig skola och god kultur viktig för hela landets verksamhet.
Jag har jobbat på samma skola sedan 2006. Några kan ju tycka att det är konstigt, det inser jag eftersom jag förstår att alla inte har samma förutsättningar som jag har när det kommer till att utföra mitt arbete. Jag gräver dock där jag står och om jag tycker att gräset är grönare eller bättre någon annanstans har jag aktivt valt att lägga energi på att vara med och verka för att min skola också ska bli bättre eller stå kvar och gnälla alternativt flytta på mig. Det vi gör bra på vår skola vill jag vara med och lyfta fram och bidra till att inspirera andra. Jag vill att alla skolor ska vara en skola där lärare och rektorer stannar kvar så att vi tillsammans ger eleverna upplevelsen att skolan är en plats där alla trivs och får lära sig och att vuxna som är där väljer att vara där.
Stort tack Skolsmedjan för årets konferens. Som alltid en boost att ta med sig in i nästa läsår.
Ett stående inslag i programmet under Skolsmedjans #afk-konferenser är Pecha Kucha. En presentationsform där du visar 20 bilder x 20 sekunder för att i sammanlagt 6 minuter och 40 sekunder leverera ett ofta publikfriande innehåll. Låter det som en utmaning? Helt rätt, det vet de som skapat en Pecha Kucha, och efter #afkVarberg23 vet ytterligare fyra personer detsamma. Möt årets pecha kucha talare inför #afkVarberg23.
Ulrika Hansén arbetar som lärare på lågstadiet i Nacka kommun. Hon har många års beprövad erfarenhet av att använda ordspråk och citat som verktyg i svenska och skapar lektionsunderlag utifrån sina erfarenheter. Lektionsunderlag som kombinerar kursplanen i svenska såväl som värdegrundsarbete och den demokratiska processen på ett naturligt sätt. I hennes Ordspråksverkstad tränas inte bara språklig utveckling utan även emotionell kompetens, eller som hon kallar det tillsammans med eleverna: Känslomuskler.
Beskriv din Pecha Kucha med tre ord!
Tankefrön
Ordspråk
Känslomuskler
Sharing is caring – vilka förväntningar har du inför #afkVarberg23?
Att få ta del av trevlig gemenskap och inspirerande utbyte i en av mina favoritstäder.
Främlingar är vänner som du ännu inte känner…
Konferensens tema: Långsiktighet, ledarskap och lärande vad tänker du in i den rubriken?
För mig innebär lärarrollen ett ansvar att lära ut förmågor som ger eleverna tillgång till att utveckla sitt helhetsseende och erbjuda dem olika perspektiv på ett sätt som hjälper dem att lära av varandra, tänka långsiktigt och genom det stärka sitt självledarskap.
Man lär inte för skolan utan för livet…
Om du fick styra fokus i svensk skoldebatt – vad hade du givit oss att diskutera?
Då skulle jag välja tre huvudområden:
Läraryrkets förutsättningar Mer fokus och tid till kärnuppdraget.
Skolans lärmiljöer Klasstorlekar, halvklasslektioner, speciallärare, förutsättningar för lärande i form av resurser, lokalers utformning och hjärnans utveckling.
En mer likvärdig skola med kunskap om och utrymme för kärnuppdraget. Icke vinstdrivande där pengarna får gå till elever och lärarlöner. Något som kan få fler att stanna i yrket samt locka fler till att bli lärare framöver.
Ett stående inslag i programmet under Skolsmedjans #afk-konferenser är Pecha Kucha. En presentationsform där du visar 20 bilder x 20 sekunder för att i sammanlagt 6 minuter och 40 sekunder leverera ett ofta publikfriande innehåll. Låter det som en utmaning? Helt rätt, det vet de som skapat en Pecha Kucha, och efter #afkVarberg23 vet ytterligare fyra personer detsamma. Möt årets pecha kucha talare inför #afkVarberg23.
Christian Jerhov, verksamhetsutvecklare på Sektor utbildning i Lerums kommun. Christian arbetar sedan mer än tio år med samordning av verksamhets-utvecklingsfrågor och systematiskt kvalitetsarbete för samtliga skolformer i Lerums kommun. Christian är musiklärare och före detta rektor. På fritiden intresserar han sig för och skriver artiklar om forskning som studerar genomförandet av svenska val. På de lediga stunder som finns kvar är Christian antingen i skogen, i sitt växthus eller i sin trädgård, och en gång i veckan även på en repetition med Göteborgs Blåsarsinfonietta, som dirigent.
Beskriv din Pecha Kucha med tre ord!
Lärandets ögonblick och ett cirkussällskap
Sharing is caring – vilka förväntningar har du inför #afkVarberg23?
Som vanligt väntar jag mig att få träffa gamla och nya vänner och kollegor inom det svenska skolväsendet. Jag ser fram emot föreläsningarna och att få tillbringa några dagar i sommarstaden Varberg. Jag är ju från Halmstad, men det näst bästa, om man inte kan få det bästa, är ändå Varberg.
Konferensens tema: Långsiktighet, ledarskap och lärande vad tänker du in i den rubriken?
Jag börjar bakifrån i rubriken. Det är lärandet det handlar om. Långsiktighet i skolans värld får vi bara om vi skapar oss en gemensam bild av vad lärande är, innebär och hur det skapas. Vi har delvis glömt detta och pratar väldigt mycket för mycket om andra saker. För att ändra på detta krävs ledarskap. I min Pecha Kucha ska jag berätta om vad lärande kan vara, och skulle kunna vara, i en skola som ser annorlunda ut mot hur den varit, hur den ser ut idag och hur den kommer att se ut, om utvecklingen fortsätter på den nu inslagna vägen.
Om du fick styra fokus i svensk skoldebatt – vad hade du givit oss att diskutera?
Är skolväsendet av idag, vilket i mångt och mycket är en ganska gammal organisatorisk konstruktion, det bäst lämpade för att skapa en nation av lärande individer? Att det ser ut som det gör idag betraktas nästan som en naturlag, istället för att vi förstår att alla organisationer är barn av sin tid. Det handlar om att ifrågasätta allt; från läroplaner, timplaner, skolinspektioner, skolbyggnader och nationella prov till skolornas inre organisation i klasser, lektioner och årskurser.
Ett stående inslag i programmet under Skolsmedjans #afk-konferenser är Pecha Kucha. En presentationsform där du visar 20 bilder x 20 sekunder för att i sammanlagt 6 minuter och 40 sekunder leverera ett ofta publikfriande innehåll. Låter det som en utmaning? Helt rätt, det vet de som skapat en Pecha Kucha, och efter #afkVarberg23 vet ytterligare fyra personer detsamma. Möt årets pecha kucha talare inför #afkVarberg23.
Rasmus arbetar som biträdande rektor på Lövgärdesskolan i Göteborgs stad. Uppdraget är främst riktat mot högstadiet och skolans förberedelsegrupp för nyanlända. På fritiden hittar ni honom i löpspåret eller framför spisen, beroende på dagsformen.
Beskriv din Pecha Kucha med tre ord!
Nu och sen.
Sharing is caring – vilka förväntningar har du inför #afkVarberg23?
Jag förväntar mig att få nya tankar och idéer, träffa intressanta personer och hamna i spetsiga diskussioner med full fart.
Konferensens tema: Långsiktighet, ledarskap och lärande vad tänker du in i den rubriken?
Förutsättning för lärande och skolutveckling. Cirkulärt och genomtänkt för alla som verkar i skola för att skapa lärande tillsammans med elever.
Om du fick styra fokus i svensk skoldebatt – vad hade du givit oss att diskutera?
Vad behöver våra barn för att må bra och hitta en roll i morgondagens samhälle? Detta utifrån förutsättningarna i Sverige i förhållande till ett globalt- och föränderligt samhälle.
Monica Sonde är chef för avdelningen för utbildning och arbetsmarknad på SKR.
Hon har medverkat i en rad statliga utredningar och menar att skolan självklart ska stärka sin forskningsanknytning i syfte att utveckla och stärka undervisningen så att barn och elever gynnas.
Under #afkVarberg23 är Monica Sonde på plats i två dagar och hon hoppas på en bra dialog.
Ge oss en liten teaser på innehållet i din föreläsning som du delar under #afkVarberg23 utifrån var du befinner dig just nu i de tankarna.
Jag vill både berätta vad SKR står i, hur vi ser att vi kan arbeta för att alla elever ska få en bra skolgång. Det kommer säkert en och annan erfarenhet från min tid som skolchef i Södertälje, inte minst när det handlar om vad som jag personligen ser som de viktiga frågorna framöver. Jag vill också gärna få till en dialog om detta, under de två dagar som jag kommer att vara på plats.
Vilka skolfrågor ligger dig närmast och vad grundar sig ”hjärtefrågorna” i?
Jag skulle önska att vi talar mer om hur alla som arbetar i och omkring skolan kan göra sitt för att ge förutsättningar för undervisning av hög kvalitet överallt. Att när vi gör förändringar i systemet ska man kunna se att det ger bättre möjligheter för god undervisning. Det handlar också om att förstå och agera på skolans betydelse för varje elev – men även för ett lokalsamhälle och hela samhällets utveckling.
Svensk skola är omskriven och omdebatterad. Hur förhåller du dig till tyckande och tänkande från såväl media som professionen?
Att nyansera bilden av skolan är också en hjärtefråga! När vi på SKR träffar kommunerna är det vanligaste som de ber oss om för att hjälpa till att nyansera bilden av skolan. Ingen som går i skolan eller jobbar i skolan mår bra av att läsa att allt är eländigt. Och det är verkligen inte sant. Självklart ska vi ägna oss åt att lösa de problem som finns. Men ingen vinner på att beskriva allt så nattsvart som det ofta blir idag. Med det sagt är en viktig del i SKR:s arbete att vara så nära verksamheten i hela landet att vi får en god bild av både vad som fungerar och vad som behöver förbättras.
Vilka skolfrågor hade du önskat fick högsta prioritet att omhändertas på nationell nivå så att skolan stärks på riktigt, och inte ”bara” blir vallöften och visioner?
Jag har svårt att välja en enskild fråga utan skulle framför allt önska ett arbetssätt där vi arbetar ihop! Från SKR skulle vi gärna se en tydligare samverkan mellan staten, huvudmännen och professionen och har föreslagit ett sådant formellt samråd. Då skulle man kunna se tydligare vad som behöver göras på vilken nivå. Något av det viktigaste är att se hur olika förutsättningarna är i landet och att man behöver anpassa krav efter möjligheterna att genomföra dem. En del i detta är att på allvar inse att det inte finns tillräckligt många personer på alla håll i landet för allt som skulle behövas, i både välfärden och näringslivet. Så ska jag ändå välja en fråga så är det hur vi ska möta kompetensförsörjningens utmaningar.
Hur ser en dag på jobbet ut för dig? Ge oss en inblick i din arbetsvardag.
Jag pratar med många personer från olika verksamheter, läser mycket och funderar över hur jag och mina medarbetare kan ge bäst stöd för att kommunerna ska kunna utveckla förskolan, skolan och vuxenutbildningen. Genom dessa samtal hoppas jag alla som deltar når nya insikter som gör påverkan på rätt saker möjlig. På min avdelning arbetar vi med både utbildning, arbetsmarknad, integration och ekonomiskt bistånd. Alla dessa verksamheter kan verkligen stödja varandra.
Till sist. Vad fick dig att tacka ja till #afkVarberg23, och vilka förväntningar på mötet med ”skolfolk” från olika delar av landet har du?
För att få till samtal med andra personer och verksamheter jag vanligtvis möter. Jag hoppas få nya insikter och en bredare bild av hur det ser ut på olika håll. Jag vill också nå ut med vad SKR gör och hur jag vill arbeta, och få andra inspel på detta. Det verkar vara ett bra tillfälle för bra dialoger, det är mycket det jag söker.
Martin Hugo, docent och universitetslektor vid Högskolan i Borås, är en flitigt anlitad föreläsare.
Under #afkVarberg23 kommer han att knyta samman temat för konferensen, Långsiktighet, ledarskap och lärande, med motivation för lärande och en meningsfull skola.
Ett utmanande forskningsfält där Martin Hugo har decennier av insamlade data att ge kunskap från, och som kommer att beröra och engagera.
Ge oss en liten teaser på innehållet i din föreläsning som du delar under #afkVarberg23 utifrån var du befinner dig just nu i de tankarna.
Från motstånd till framgång – Att motivera när ingen motivation finns. Hur kan skolan arbeta för att motivera elever som upplever skolan som meningslös? Hur främjar vi skolnärvaro och vilka anpassningar kan behövas för elever med NPF-diagnoser? Relationers betydelse för motivation i skolan.
Vilka skolfrågor ligger dig närmast och vad grundar sig ”hjärtefrågorna” i?
Jag har främst ett socialpedagogiskt/specialpedagogiskt intresse och ser i min forskning att de viktigaste insatserna för ökad skolnärvaro och måluppfyllelse är att arbeta med hela skolmiljöer, förhållningssätt och relationer för att möjliggöra undervisning för alla elever.
Min forskning handlar om elever som helt saknar betyg i årskurs nio, skola för tvångsomhändertagna barn, barn som går i skolan och använder droger och unga vuxna med högfungerande autism. Mitt intresse för barn som har det svårt kommer ifrån att jag började som lärare i en skola i ett socioekonomiskt utsatt område med stora sociala problem.
Svensk skola är omskriven och omdebatterad. Hur förhåller du dig till tyckande och tänkande från såväl media som professionen?
Jag är trött på att det skrivs så mycket negativt om den svenska skolan istället för att också lyfta fram goda exempel. Jag är bedrövad över den ensidiga fokuseringen på kontroll och dokumentation. Och jag är ännu mer bedrövad över att likvärdigheten i den svenska skolan har sjunkit de senaste 30 åren pga. av ökade inkomstskillnader och det fria skolvalet kopplat till skolpeng.
Vilka skolfrågor hade du önskat fick högsta prioritet att omhändertas på nationell nivå så att skolan stärks på riktigt, och inte ”bara” blir vallöften och visioner?
Att barn till lågutbildade på landsbygden och i politiskt eftersatta områden har lika stor andel legitimerade lärare som välutbildade föräldrars barn! Idag är det STOR skillnad!
Hur ser en dag på jobbet ut för dig? Ge oss en inblick i din arbetsvardag.
Jag brukar skriva 3-4 timmar per dag på någon artikel eller ett antologikapitel, har ofta något möte och en föreläsning eller handledning med studenter.
Till sist. Vad fick dig att tacka ja till #afkVarberg23, och vilka förväntningar på mötet med ”skolfolk” från olika delar av landet har du?
Jag tycker det är roligt att träffa lärare och andra funktioner i professionen i olika delar av landet, men jag har aldrig föreläst i Varberg
Anders Jönsson tillhör fakulteten för lärarutbildning vid Högskolan i Kristianstad.
Han är professor i didaktik med inriktning naturvetenskapernas didaktik, bedömningsexpert och författare av flertalet bästsäljande böcker – för att boxa in delar av hans värv.
Under #afkVarberg23 är Anders Jönsson först ut på golvet i raden av medskapande föreläsare!
Ge oss en liten teaser på innehållet i din föreläsning som du delar under #afkVarberg23 utifrån var du befinner dig just nu i de tankarna.
Jag hade tänkt prata om ett skandinaviskt forskningssamarbete, som handlar om ”betygsfri skola”. Inom detta samarbete intresserar vi oss för vad som händer med undervisning och lärande – både positivt och negativt – i utbildningssammanhang där eleverna (eller studenterna) inte får några betyg.
Vilka skolfrågor ligger dig närmast och vad grundar sig hjärtefrågorna i?
Min främsta drivkraft som forskare handlar om att få elever att uppleva skolan som meningsfull – en plats där alla kan lära sig, utvecklas och känna tillhörighet utifrån sina förutsättningar. Eftersom god undervisning och goda relationer är några av de viktigaste redskapen för att uppnå detta, handlar min forskning till stor del om just undervisning (inkl. bedömning) och relationen mellan lärare-elev.
Svensk skola är omskriven och omdebatterad. Hur förhåller du dig till tyckande och tänkande från såväl media som professionen?
Jag har medverkat i många olika sammanhang, där diskussionen om skolan kan se väldigt olika ut. Detta är därför en svår fråga att ge ett enkelt svar på. I massmedia och på sociala medier blir debatten till exempel lätt polariserad, vilket stänger dörren för fördjupade diskussioner.
Flera svenska skolpolitiker väljer dessutom medvetet att ta avstånd från utbildningsvetenskaplig forskning, speciellt när forskningsresultaten inte stämmer överens med den egna ideologiska övertygelsen, vilket naturligtvis också ger dåliga möjligheter för diskussion. Samtidigt finns det många andra arenor, där diskussionen är betydligt mer öppen, nyanserad och saklig. Detta gäller inte minst mötesplatser för verksamma från skola/förskola och forskare, som gemensamma konferenser (som #afkVarberg23), seminarier och samverkansprojekt.
Vilka skolfrågor hade du önskat fick högsta prioritet att omhändertas på nationell nivå så att skolan stärks på riktigt, och inte bara blir vallöften och visioner?
Det är svårt att prioritera, eftersom utmaningarna i svensk skola tenderar att hela tiden öka i takt med att resurserna krymper och arbetsmiljön för både lärare och elever försämras.
Tidig och systematisk uppföljning är emellertid en fråga som jag gärna hade sett få högre prioritet, så att insatser för att stötta exempelvis elevernas läsutveckling kommer igång tidigt, samt att insatserna följs upp och utvärderas kontinuerligt. Att se över och eventuellt reglera lärarnas undervisningstid, så att de har tid att planera och bedriva god undervisning, är en annan viktig fråga. Men det finns många fler.
Hur ser en dag på jobbet ut för dig? Ge oss en inblick i din arbetsvardag.
Jag har under de närmaste läsåren delat min tid mellan högskolan och undervisning på en skola, men den här terminen är jag enbart på högskolan. En stor del av min tid går till att driva högskolans forsknings- och samverkansplattform, där jag är vetenskaplig ledare. Syftet med denna plattform är att på olika sätt stötta forskning som sker i samverkan mellan forskare och lärare/förskollärare. Plattformen ingår även som en del i den nationella ULF-samverkan. Arbetet med plattformen innebär mycket möten – lokalt, regionalt och nationellt – med såväl representanter för skolhuvudmän som med forskare och andra högskoleanställda.
En annan stor del av min tid är medverkan i forskningsprojekt och handledning av forskarstuderande. En typisk dag för mig innebär således att läsa, kommentera och skriva vetenskapliga texter, samt att gå på möten. En stor del av dessa möten genomförs dock på distans, så jag slipper resa lika mycket som jag gjorde före Covid-pandemin, vilket jag tycker är bra.
Till sist. Vad fick dig att tacka ja till #afkVarberg23, och vilka förväntningar på mötet med skolfolk från olika delar av landet har du?
Min främsta förhoppning är att träffa människor som är intresserade av en öppen, nyanserad och saklig diskussion om hur vi kan skapa en bra skola för våra elever. Det främsta syftet med utbildningsvetenskaplig forskning är ju trots allt att bidra till en sådan diskussion.
Så är ännu en konferens i Skolsmedjans regi till ända. Föreläsarna och Pecha Kucha-presentatörerna avtackade och försedda med varsin lyckoåsna från Tibet. De vägvisande gatupratarna är nedplockade och dörren till vår sal på Campus Varberg är för denna gång stängd.
I utvärderingen samlas svar från deltagarna och det är tydligt att lyckoruset efter konferensen inte bara finns hos tre trötta smeder utan även hos deltagare. Responsen från dem som varit på konferensen vittnar om en boost inför kommande läsår, man beskriver vilka delar som gett inspiration och som kommer att landa på respektive hemmaplan.
Något magiskt är det allt med denna konferens. Även i år var vädret med oss och programpunkterna #afkTalk och höghastighetsträffar kunde genomföras utomhus. Varberg i försommarskrud lockar till bad i Kattegatt bara några hundra meter från lokalerna Skolsmedjans konferens huserar i. Efter en späckad första dag med föreläsningar och samtal, innan mingel och mat hann några med att bada – också i år.
Det som är snudd på unikt för konferensen är att verkligen hela styrkedjan inom skola finns på plats och möts. Att få diskutera en föreläsning med någon efteråt, ställa nyfikna frågor till varandra och att alla är på plats under konferensen för att de vill och för att de vill dela kunskap och lära nytt – det är så positivt. Att få mycket tid att samtala med varandra för att förstå varandras perspektiv utifrån givet tema är viktigt på riktigt. Man vågar prata problem, men fastnar inte i tanken. Vi utmanar oss själva och vill utveckla våra verksamheter vidare.
Kvällens middag hölls traditionsenligt på trevliga och familjära restaurang Västerport där Ulrika med personal tar hand om oss alldeles förträffligt. Vi blir serverade tilltugg, varmrätt och dessert med bravur och allt avslutades i år med att Ulrika bjöd på en uppskattad musikquiz.
Ulrika och gänget på Västerport är del av helheten för Skolsmedjans konferenser, de serverar dessutom såväl fika som lunch under dagarna.
Utan stort stöd från förskole- och grundskoleförvaltningen i Varbergs kommun hade det inte varit möjligt att genomföra konferensen kostnadsfritt. Lokaler och fika är några av sakerna de stöttar upp med. Stort tack för det! Nu laddar vi för kommande konferens i Varberg den 20-21 juni 2023 och anmälningarna tickar tryggt in.
Blir du nyfiken på att vara med på nästa konferens? Tveka inte att anmäla dig genast då det är nödvändigt för oss att begränsa antalet deltagare dels utifrån lokalernas förutsättningar, dels för att det ska vara möjligt att få till det goda samtalet och den personliga atmosfären.
Inbjudan och anmälningsformulär är uppladdade under fliken #afkVarberg23 här på Skolsmedjans blogg. Vi välkomnar alla i skolan som ser det meningsfullt att välja att delta och är redo för ett aktivt deltagande.
Med önskan om en skön sommar och god läsårsstart i höst, vi ses igen!
Magnus Axelsson, Viktoria Struxsjö och Eva Söderberg
Ett stående inslag i programmet under Skolsmedjans #afk-konferenser är Pecha Kucha. En presentationsform där du visar 20 bilder x 20 sekunder för att i sammanlagt 6 minuter och 40 sekunder leverera ett ofta publikfriande innehåll! Låter det som en utmaning? Helt rätt, det vet de som skapat en Pecha Kucha, och efter #afkVarberg22 vet ytterligare fyra personer detsamma. Möt årets pecha kucha talare inför #afkVarberg22.
Marika jobbar som rektor för tre skolor i skolområde Lövgärdet i Göteborg. I området finns tre skolor med elever från förskoleklass upp till årskurs nio med sammanlagt närmare 760 elever och drygt 130 medarbetare.
I Lövgärdet har Marika hängt i sju år, hon har svårt att slita sig då det är ett område som är i ständig utveckling. Både inom skolan och utanför. Det finns ett gemensamt mål för alla vi som bor och verkar i området. Våra barn och unga ska lyckas i skolan. Det är den framgångsfaktor som på sikt förändrar samhället.
Förutom jobbet som rektor finns Marika också med på rektorsutbildningen på Göteborgs Universitet, där hon är utbildningsledare för juridikkursen. I mars 2021 förändrades Marikas liv för alltid, då kom hennes barnbarn till världen. När Marika är med henne släpper hon allt annat och är farmor till 100%.
Beskriv din Pecha Kucha med tre ord!
Samarbete är nyckeln.
Sharing is caring – vilka förväntningar har du inför #afkVarberg22?
Alla möten. Få nya insikter, nya idéer. Ha intressanta samtal och att få skratta mycket.
Konferensens tema Likvärdighet för hållbart lärande – vad tänker du in i den rubriken?
Den fick snurra i tankarna några dagar innan jag landade i att för mig handlar det om att tänka hela dagen, hela livet. Att ge förutsättningar som inte begränsas till skolans, ibland, fyrkantiga värld. Att våga utmana mig själv, mina medarbetare och samarbetspartners att tänka i nya banor. Hela tiden med elevens lärande och mående i fokus.
Om du fick styra fokus i svensk skoldebatt – vad hade du givit oss att diskutera? Vilket samhälle vill vi leva i 2035? Hur ska vi nå dit? Vad behöver vi göra? Vilka förutsättningar behövs? Vem gör vad?
Skolsmedjan 