Så tänkte och tyckte deltagarna 2017!

Går du och funderar på att anmäla dig till #afkVarberg18 i juni? Är du i behov av reflektioner från deltagare som var med under junidagarna 2017 för att kunna fatta beslut om deltagande? Söker du en second opinion innan du skickar iväg din anmälan till #afkVarberg18?

– Toppen, detta inlägg kanske kan ge vägledning, råd och rekommendation. 

Efter #afkVarberg17 skickades en länk till en kort utvärdering ut till de 130 deltagarna.  55 svar nådde smedjan i retur, där några redovisas (autentiskt) nedan.

Skärmavbild 2018-02-20 kl. 20.34.22Skärmavbild 2018-02-20 kl. 20.34.59Skärmavbild 2018-02-20 kl. 20.36.40Skärmavbild 2018-02-20 kl. 20.39.06

Bland responsen fanns också konstruktiva förslag till förbättring. Exempelvis längre tid till #afkTalk, tydliggöra hur respektive föreläsare dockar an till konferensens övergripande tema, att utställare ges möjlighet att presentera sig, låt höghastighetsträffarna vara längre, och – klassikern som smedjan dessvärre (ännu inte) lyckats kontrollera och styra – ”jobba på luftkonditioneringen – det var väldigt kvavt i lokalen.”

I utvärderingen framgår också att Pecha Kucha och #afkTalk (samtal i grupp med givna frågeställningar) ger ny kunskap och blir engagerande delar i den helhet som föreläsare bidrar till mellan dessa programpunkter.

Jag hamnade i en väldigt bra samtalsgrupp båda dagarna och jag hade önskat att denna formen kunde ha fått lite mer tid. Vi kom in i riktigt intressanta diskussioner och jag, som då tycker om att prata, hade velat samtala lite mer.

Input från föreläsningar som leder till samtal som fördjupar redan startade tankar, det är bra. Och att få ta del av andras görande via Pecha är helt suveränt. Allt har relevans, och det är ju vi som gör det, vi som deltar.

När nu #afkVarberg18 ”bara” är 118 dagar bort, är utvärderingen betydelsefull i planering för kommande junidagar. Det är tack vare återkoppling som smedjan ges möjlighet att förbättra och förfina konferensen. Om vi lyckas med det, tja det återstår att se i nästa utvärdering – vi ska sträva efter att göra vårt yttersta för att var och en som deltar i #afkVarberg18 ges förutsättningar att uppleva meningsfullhet genom kunskap och fortbildning.

Jag är imponerad över arrangemanget. Att ideella krafter kan åstadkomma något som i många avseendan är bättre än det som kommersiella eller offentligt finansierade är imponerande. Anar hur mycket arbete som ligger bakom. Ta hand om er!

Avslutningsvis en reflektion där kanske just du kan bidra (bild 4): ”Bör marknadsföras mer så att fler kan delta.” Dela gärna vidare länkar till anmälan, inbjudan och preliminärt program – dessa och en blick i backspegeln hittas i menyrad.

Via sajber och med lärande organisation för ögonen,

Viktoria Struxsjö & Magnus Axelsson

Annonser

#afkVarberg18: Nedräkningen har börjat!

Etthundrafyrtioåtta dagar. Det är vad som återstår till #afkVarberg18 och Skolsmedjans åttonde konferens. Av de etthundratrettio platserna är redan sextiofem bokade fördelade över tretton olika städer och orter. Nu börjar nedräkningen för två dynamiska dagar i juni där nya möten, kända möten och kanske oväntade möten kommer att ske. 

En Hel Organisation är temat för #afkVarberg18. Delar som bildar helhet ska diskuteras, föreläsas om och i #afktalk, motsvarande rundabordssamtal, ska ett kollegialt delande leda oss till nya tankar, insikter och förhoppningsvis en utökad verktygslåda för görande – också efter #afkVarberg18. 
Unknown

Skolsmedjan strävar också den här gången att i programmets innehåll anta ett helikopterperspektiv på skolan som lärande organisation. Med hjälp av medskapande föreläsare, vilka presenteras inom kort, ges såväl vetenskaplig grund som beprövad erfarenhet ur olika perspektiv. Pecha Kucha, den fantastiska japanska presentationsformen, ger inblick i presentatörernas dagliga verksamhet – och det blir en mångfald i innehåll.

De arbetande luncherna vävs samman med #afktalk och #afkTeaTime, och en middag på kvällen erbjuds för de som så önskar. Efter analys av förra årets utvärderingar garanteras i år ”högre från tak”, generösare med drag och som alltid ett avslut vid midnatt. Givetvis är smedjans ”dessert” en del bekant, en del språk och en del klokskap.

Varbergs kommun och barn- och utbildningsförvaltningen, som åter står värd för en konferens i Skolsmedjans regi, hälsar er välkomna till ett Varberg som kan stoltsera med Bockstensmannen, ett världsarv och ett saltstänkt Kattegatt.

Anmäl dig och sprid ordet om #afkVarberg18 till pedagog- och lärarkollegor, chefer, resurspersonal, skolbibliotekarier, specialpedagoger och speciallärare – ja, de du upplever bidrar till En Hel Organisation!

Via sajber och med lärande organisation för ögonen,

Viktoria Struxsjö

 

#afkVarberg17: Föreläsare Maria Wirén

Skärmavbild 2017-05-29 kl. 23.11.06

Maria Wirén är utvecklingschef i Varbergs kommun. Tillsammans med ledningsgruppen för barn- och utbildningsförvaltningen, förskolechefer, skolledare och den politiska nämnden, kartlades utvecklingsbehov för samtliga kommunala förskolor och skolor 2013. Ett kommunövergripande arbete som nu går in i år fyra.

– Att hålla i och hålla ut när vi arbetar med skolutveckling är avgörande. Det finns inget quick fix, säger Maria Wirén.

När Skolsmedjan våren 2016 skickade förfrågan till Varbergs kommun att för fjärde gången vara värdkokommun för en knytkonferens, valde Maria Wirén tillsammans med ledningsgruppen för förvaltningen temat. Bästa möjliga möte för lärande var ett självklart val då Varberg sedan 2013 arbetat med ett innehåll för likvärdig, långsiktig och hållbar skolutveckling, med grund i formuleringen.

– Jag skulle vilja dela upp Bästa möjliga möte för lärande, och gå in i ordens betydelse för mig, och för den förvaltning jag arbetar i. Vi ser att Bästa möjliga möte är ett förhållningssätt där vi med genuin nyfikenhet utgår från vilket behov av lärande som finns i en specifik kontext, förklarar Maria Wirén.

En dag på jobbet för Maria Wirén innebär både ”fältarbete” och dialogmöten med förskolechefer, skolledare och lärare, och administrativa uppgifter som att ta skapa förutsättningar för kompetensutveckling. Hon menar att en lärande organisation tar till vara på både individens behov av utveckling, och organisationens, så att delen och helheten förutsätter varandra.

– När det kommer en förändrad praktik ur ett möte där lärande diskuterats utifrån behov som kartlagts, det är då det händer. Då har vi samsyn och kan arbeta vidare på inslagen och gemensam väg. För oss i Varberg är Bästa möjliga möte för lärande nyfikenhet, reflektion och samarbete.

Maria Wirén pratar engagerat om de strategier och processer som pågår i Varberg, och återkommer flertalet gånger till betydelsen av att ha mod att arbeta prestigelöst och transparent. Kollegialt lärande, ämnesdidaktiskt kollegium och det pedagogiska ledarskapet klassrummet är tre områden hon gärna beskriver. Och att det är för eleverna vi arbetar, och att det är för dem vi ska göra skillnad.

– Vi behöver kunna självskatta våra egna erfarenheter, och spegla erfarenheterna mot teoribildning och andra människors erfarenheter. Precis detsamma gäller för elever. Lärares lärande och elevers lärande fungerar generellt likadant.

När Skolsmedjan ber Maria Wirén berätta om ett möte som gav henne skjuts i det egna lärandet, tänker hon en stund och säger att en enskild situation är svår att urskilja. Innan hon levererar sitt svar, ”förvarnar” hon om att det kan upplevas som ytligt och allmänt. Att lärande är komplext, och att hela livet är ett ständigt lärande.

– Alla möten har ju bidragit till hur jag tänker idag, inleder hon. Det behöver inte betyda att det varit stora omvälvande möten, utan med fördel pusselbitar som pusslats samman. Under mina år i skolan, som lärare, skolledare och idag utvecklingschef, har jag haft fantastiska kollegor som jag tillsammans med kunnat fördjupa frågeställningar. De gånger då jag upplever att jag lärt mig mest, är de tillfällen då förväntade reaktioner uteblivit och ersatts av andra, summerar hon.

Du ska leverera en föreläsning under#afkVarberg17. Ge oss tre ledord för innehållet du kommer att uppehålla dig vid.  

En (att samsyn finns), hel (pågående processer förstärker varandra), organisation (strukturer för lärande).

Vilka förväntningar inför #afkVarberg17 har du? 

– Självklart har jag förväntningar på att bli inspirerad och skapa nätverk som bidrar till fortsatt lärande. Jag har varit med vid Skolsmedjans konferenser tidigare. Både när vi arrangerat i Varberg, och när andra städer varit värdkommuner.

Skolsmedjan är stolta över att Varbergs kommun igen står som värdkommun för en konferens – vad fick er att tacka ja till #afkVarberg17?

– När vi i ledningsgruppen för barn- och utbildningsförvaltningen fick frågan av Skolsmedjan att stå som arrangörer igen tvekade vi inte en sekund. Vi vet, efter tidigare konferensers innehåll och utfall, att Skolsmedjans format fungerar väl för Bästa möjliga möte för lärande!

Skolsmedjan är stolta över att Maria Wirén, och barn- och utbildningsförvaltningen i Varbergs kommun, väljer medskapa och möjliggöra #afkVarberg17.


Via sajber och med lärande organisation för ögonen,

Viktoria Struxsjö

Tack, #afkLinkoping16! 

Det är med stor ödmjukhet för  förtroende, engagemang och saklig dialog, vi smeder summerar #afkLinkoping16. En Padlet full av resultat av fokuserade samtal, två dynamiska dagar med fokus på skolutveckling och inspirerande möten med kompetenta medarbetare i den svenska skolan. 

– Tack, alla ni som medskapande under #afkLinkoping16. Tack! 

Det slår oss smeder, halvvägs genom konferensen, att öppenhet och driv hos deltagarna att verkligen vilja grotta ner sig i temat, var mycket påtagligt. Vi noterade att var och en förberett sig för att lyssna på föreläsarna, bidra i #afkTalk (rundabordssamtal) och dessutom söka nya kontakter för att utveckla den egna praktiken i den egna verksamheten. Det slår oss smeder att #afkLinkoping16 blev precis allt, och mer, det vi i förväg hade hoppats på. Känslan vi kände halvvägs, stärktes ju mer konferensen fortgick, och vid avslutet dag två, var vi både rörda och upplyfta av sammanhanget vi varit del i.

Samarbetspartners i form av utställare och givare till goodiebag – tack. Att ni är på plats, irl eller via stöd på annat sätt, är avgörande för helheten kring konferenserna. Dels visar ni intresse för formen smedjan erbjuder, dels stöttar ni ni med kompetens från ert perspektiv för svensk skolutveckling. Tack!

Föreläsare med tydlig vetenskaplig förankring och beprövad erfarenhet – tack. Med en sinnrik förmåga att mixa forskning och evidens med humor och skratt, har ni givit hundratalet ”skolfolk” i olika funktioner och uppdrag kunskap att ta med sig i vidare arbete för elevers lärande. Ni inkluderade och ni motiverade – strålande, gänget!

Och Linköpings kommun, som tillsammans med Skolsmedjan i flera månader (första steget mot genomförande togs i mars 2015!) arbetat i skarpt läge för att leverera ett #afk med klass och hållbar substans – tack! Förberedelserna var utmärkta, genomförandet felfritt och avslutet perfekt. Vi ser definitivt Linköping som en skolkommun att återvända till, både i denna kontext, och i andra. Ett särskilt och innerligt tack till Ulrika Johansson och Martina Rylander Lundström som i processen för #afkLinkooing16 varit våra smeder på plats. Ni är fantastiska och ni lyckades på distans möta Skolsmedjans frågor och funderingar med ett ständigt ”det ordnar vi, det löser vi!” Ni visade smedjan tillit och gav oss boost att ta stafettpinnen för fler konferenser vidare!

Deltagare. Ni som på plats gör hela skillnaden. Att finna ord för det ni bidrog med är nästan svårt. Öppenhet, konstanta och konstruktiva samtal, möten och frågor för fortsatt arbete. Ni gjorde skillnad under #afkLinkoping16, och ni kommer att fortsätta göra skillnad i era verksamheter på hemmaplan. Det vet vi, och det vet ni! Utan er, inga #afk!

I efterdyningarna av #afkLinkoping16 kommer samtal att fortsätta, med elevernas bästa (skola och undervisning) för ögonen. Nya nätverk och kontakter har skapats, och vad de kommer att ge, kanske vi under nästa #afk kommer att få höra…

Så stort tack – till var och en som valde att vara på plats under #afkLinkoping16 – vi ses igen. Det vet vi, och det hoppas vi att också ni upplever vilja att göra!

Skolsmedjan

Välkomna till #afkVarberg17!

Den 19-20 juni 2017 genomförs Skolsmedjans åttonde knytkonferens. Smedjan kommer åter till Västkusten och Varberg som för fjärde gången tar emot i egenskap av värdkommun. 

Stafettpinnen går alltså vidare till den stad där Skolsmedjan i mars 2014 arrangerade sin första #afk. Anmälan har öppnat och temat för konferensen är Bästa möjliga möte för lärande. Ett brett tema som möjliggör för dialog och föreläsningar, #afkTalk, #afkTeaTime och Pecha Kucha, kring lärande organisation, lärares lärande och elevers lärande. Anmälan till #afkVarberg17 är öppen till och med måndagen den 1 maj 2017.

#afkVarberg17 kommer att husera i centrala Varberg, på promenadavstånd från centralstation och med flera hotell att tillgå. Program och inbjudan till konferensen får med fördel spridas och delas till kollegor och medarbetare. Till #afkVarberg17 finns 130 bokningsbara platser och smedjan hoppas på god mix av engagerat ”skolfolk” med skolutveckling som gemensamt intresse.

Under hösten och våren kommer vi att ”outa” föreläsare som medskapar under #afkVarberg17 en efter en, samt ”dessert”, det vill säga underhållare till måndagens middag. När vi närmar oss tiden för konferensen kommer du som anmäler dig att få ett mail med en e-bok där matnyttig information finns med.

Varmt välkomna till #afkVarberg17 den 19-20 juni 2017 hälsar smeder och värdkommun.

#afkÖrebro16: Föreläsare Patrik Landström

Patrik Landström, skolområdeschef på Utbildningsförvaltningen i Linköping, är en driven skolutvecklande person med stort engagemang för elevers lärande och kollegialt lärande. Landström kommer att inleda pärlbandet av föreläsare under #afkÖrebro16 och det är med fokus på kvalitetsarbete i en skolkultur som präglas av delaktighet, systematik och kvalitét han ska leverera klokskap.  

IMG_0454Skolsmedjan når Patrik Landström via telefon i mellandagarna, i en ledighet där tid till reflektion över höstterminen möjliggörs. Det blir ett samtal som kretsar kring skola, lärande och organisation. Landström har riktningen för de tre delarna tydligt framför sig, och menar att utvecklingsresan för svensk skola har ett stort ansvar i att det bland annat finns fungerande strategier för nyanlända elever.

– På samtliga plan, lokalt, regionalt och nationellt ser jag ett stort behov av att våga agera snabbare och våga mer vad gäller mottagande av nyanlända elever i våra skolor, säger Landström. Eleverna, nyanlända som andra, behöver utmaning och stimulans, och att vi i systemet tar tillvara på elevernas förmågor.

Ökad likvärdighet och minskad segregering

Som en del i att stärka mottagandet ser Landström att samarbetet mellan grundskola, gymnasium och vuxenutbildning behöver bli bättre och att kompetensbristen måste lösas. Landström menar att en övergripande utmaning för skolan är att öka likvärdigheten, minska segregering och reflektera över det kompensatoriska uppdraget.

– Istället för att fastna i en diskurs mellan olika ideologier, där grupp och individ förefaller ställas mot varandra, behöver vi se en helhet och utifrån den arbeta med delar. Här är det systematiska kvalitetsarbetet en nyckel till framgång, menar han.

Kollegialt lärande i ett proffesionellt skolsystem

På det lokala planet ser Landstöm det kollegiala lärandet som ett av de mest effektfulla verktygen för ett än mer proffesionellt skolsystem. Ett system där vi lär av varandra mellan gränserna och gemensamt fokuserar på de områden som gör skillnad för eleverna.

– Det kollegiala lärandet behöver utvecklas. Rektorer och förskolechefer behöver hitta strategier som passar deras verksamheter, och inte minst behöver strukturer för skolledarnas kollegiala lärande fortsatt stärkas, berättar Landström, som ser att skolledare måste ha stödstrukturer som gör det didaktiska uppdraget möjligt.

Skolan – en lärande organisation

Möjligen kan Landström upplevas som kritisk till skola och dess innehåll, men så drivs han av idéen om en lärande organisation vilket innebär att fokusera på det som fungerar och utveckla det.

– Det sker mycket bra ute i verksamheterna, men allt för sällan gemensamt och tillräckligt långsiktigt. Mina referensramar pekar på att det i allt för hög utsträckning saknas tydligt utvecklingsfokus på skolorna. OECD kommenterade detta 2015 i sin rapport kring svensk skola och dess utmaningar. Ett framgångsrikt land har en gemensam plattform för vad som behöver fokuseras och utvecklas.

Att skolutveckla utifrån kartlagda behov i verksamheterna, kommer att ge en stor variation av vad utveckla och hur utveckla. Något Landström är väl medveten om.

– Om du i Sveriges avlånga land ställer frågan vilka utmaningar vi står inför blir svaren ofta bra och intressanta, men inget svar är det andra likt. Ett faktum som tydligt pekar på hur svensk skola i viss mån kan liknas vid en cocktail. Den ena ingrediensen efter den andra blandas till något som i värsta fall exploderar. Var för sig är dock ingredienserna harmlösa och t.o.m. kanske väldigt gynnsamma.

Verkstad för att göra

Att tala om värdegrund som fundament för vad och hur skolans uppdrag bland annat syftar till; undervisning och livslångt lärande, kan lätt bli en klyscha, slirande formuleringar och mer vision än görande. Landström menar att ett görande och inte (enbart) visioner handlar om att  våga ta skolans demokratiska uppdrag på större allvar, utmana varandra i att bryta en norm som ibland endast prioriterar den mätbara kunskapen och att ansvaret kring detta kanske aldrig varit viktigare med tanke på hur omvärlden ser ut. Och han ser en viktig utmaning i att tänka till kring skolans betydelse i ett större perspektiv.

– Vi måste forma våra elever till demokratiskt tänkande individer. Inte människor som på kommando kan rapa upp lättillgänglig kunskap. Världen behöver människor som bygger sitt agerande på solidaritet, där alla medmänniskor möts med respekt. Idag är samhällsordningen på ett sluttande plan. Detta är ett faktum vi måste ta till oss, markerar Landström och avslutar:

– Vi måste våga bryta den övertro på lätt mätbara tester som dominerar diskursen i såväl Sverige som inte minst internationellt. På bekostnad av tänkande individer vill vi istället testa sönder eleverna i tron om att mätbar kunskap alltid är god kunskap.

Skolsmedjan hälsar Patrik Landström välkommen till #afkÖrebro16 och ser fram emot att kunskapa om elevers lärande och kollegialt lärande i en skolkultur som genomsyras av kvalitét och delaktighet för likvärdighet.

Via sajber och med lärande organisation för ögonen,

Viktoria Struxsjö

#grejerpågång Therese Noborg

 

Therese Noborg foto

Hallå där läraren! Hur har veckan varit?

Jag heter Therese Noborg och är lärare i Ma/NO i årskurserna 6-9 på Lindbergs Skola utanför Varberg. Jag bor med min familj på en bondgård där vi har hästar och får. När jag inte är ute och springer, tar jag gärna med min sambo och vår 3-årige son ut med häst och vagn och grillar korv.

Jag skulle vilja kalla mig själv optimistisk kreatör och lösningsfokuserad. Jag strävar efter att ha ett tillåtande klassrumsklimat där alla har möjligheten att utvecklas. Det kan låta klyschigt, men det är ju faktiskt mitt uppdrag som lärare att se alla för den de är.

Efter en tung början på höstterminen måste jag nog erkänna att jag just nu har världens bästa jobb. Det började med att jag fick någon slags aha-upplevelse när jag läste en artikel om positiv feedback. Jag insåg att jag hela tiden mest fokuserade och klagade på att elever inte kunde koncentrera sig och lyssna. Jag var ofta irriterad och stressad och gnällde på det mesta. Jag bestämde mig på direkten att försöka vända trenden och jag känner verkligen att jag har gjort det. Jag insåg att jag ville göra min undervisning ännu mer meningsfull och utvecklande, både för mina elever och för mig själv.

Efter höstlovet har jag verkligen vågat. Jag har vågat ge mig in i olika projekt med mina elevgrupper som är helt nya för mig. Det projekt som jag arbetar med i min klass i årskurs 8 har verkligen blivit en succé. Vi är precis i sluttampen efter nästan två månaders hårt arbete. Det började med en Workshop kring Varbergs stadsutveckling och jag tänkte att den här möjligheten kan jag ju bara inte missa. Efter lite brainstorming med skola arbetslivsutvecklaren Viktoria bestämde jag mig. Så jag drog igång direkt och syftet var att eleverna skulle få möjligheten att skapa byggnader till den nya stadsdelen som ska byggas i Varberg och de skulle få använda SketchUp.

Jag berättade om mina tankar för eleverna som blev mycket intresserade och entusiastiska. Jag berättade även för deras SO lärare och han hängde på med en kurs i egenföretagande och samhällsekonomi. Även SYV:en på skolan har varit inne och pratat om olika yrken som kan vara involverade i deras företag och i uppbyggnaden av den nya stadsdelen. Eleverna blev inbjudna till Stadsutvecklingsprojektet på Kommunen och träffat projektledare och kreativ ledare för stadsutvecklingen för att få veta mer, men även få inspiration och feedback.

Projekten kommer att visas upp för eleverna i år 6 på skolan, men vi har även bjudit in till en Mingelkväll i januari där alla är välkomna att ta del av elevernas projekt, både byggnader och företag. Jag har även bokat en utställningsplats på Komedianten och en på Stadshus C i Varberg, där bilder och en företagsbeskrivning kommer att finnas under slutet av januari till mitten av februari.

Så från en liten idé om ett litet projekt, har det nu blivit ett ämnesövergripande projekt som även har en vinkling till entreprenöriellt lärande och skola-arbetsliv.

Vad har varit veckans ”hiss” och veckans ”diss”?

Det bästa just nu är de olika projekt jag håller på med i min undervisning. Det ena är det med mina 8:or som handlar som sagt om stadsutvecklingen i Varberg och det andra är ett projekt som jag gjort ett par gånger tidigare som heter Mitt liv om 10 år. Det sistnämnda är ett projekt i matte som ger eleverna möjlighet att använda sina matematiska kunskaper i vardagliga situationer. Det inleds med att eleverna får tänka sig in i vad de gör om 10 år. Allt från var och hur de bor, familj, jobb och intressen. Sedan håller jag i en grundkurs i procent och värdeförändringar där jag väljer ut uppgifter i exempelvis läroboken som eleverna ibland gör enskilt, i grupp elelr så gör vi dem tillsammans. Den här grundkursen ska ge eleverna tillräckliga kunskaper för att sedan göra en budget och ta reda på hur olika sparformer fungerar. Allt från vad bil, mat och telefoni kostar till vad det är för skillnad på fonder och aktier.

Därefter har jag ännu en grundkurs kring geometri. Sedan är det dags för sista fasen i projektet där eleverna får rita sitt boende och räkna på omkrets, area och volym. Under projektet dokumenterar de och jag vill att de hela tiden tränar sig i att förklarar och motiverar varför de gör olika val. I slutet av projeket få de sedan göra en presentation för mig, i grupp eller klassen. Syftet från början till slutär att eleverna ska vara helt medvetna om varför vi gör det vi gör. Jag behöver sällan motivera och förklara varför vi gör det vi gör i undervisningen. På det här sättet blir undervisningen mer meningsfull.

Det som jag brottats mest med just nu är att förklara olika begrepp i NO i årskurs 6. Det har varit begrepp som atom, molekyl, elektron, ström och batteri. Det ska också sägas att det är första året jag undervisar i en klass lägre årskurs 7 och ibland känner jag att jag verkligen är ute på djupt vatten. Hur tusan ska jag förklara det här? Kan de inte det här? Att undervisa i den gruppen är helt klart en utmaning och allt jag gör måste jag vända och vrida på flera gånger. Några av mina kollegor som är vana att arbeta i de åldrarna brukar vara med ibland och det är jag så otroligt glad för. De är otroligt skönt att kunna bolla idéer kring genomgångar, innehåll och svårighetsgrad med dem.

Vilken fråga om skola, läraruppdrag, utmaningar och/eller pedagogiskt ledarskap, vill du skicka till dina kollegor runt om i landet?

Våga! Våga! Våga!

Jag vill att mina kollegor runt om i landet faktiskt vågar tänka stort i sin undervisning. Fantasin sätter inga gränser. Även om vi har elever med olika funktionshinder betyder det inte att jag inte kan anpassa material, uppgifter och stöd utifrån deras enskilda behov före eller under processen.

Jag tror även på att vi lär oss i samspel med andra (Vygotskij) och varför inte då knyta undervisningen till olika yrkesgrupper, projekt och annat som finns i vårt närområde. Det gör att undervisningen blir meningsfull för alla parter.

Jag vill genom att dela mina erfarenheter och idéer kring olika projekt visa att det inte behöver vara så svårt. Vi behöver inte sitta timtal och samplanera för att det ska bli bra, för att det ska bli värdefullt eller meningsfullt. Jag vill med mina projekt inspirera och visa vad vi faktiskt kan göra i skolan idag. Även om det kan verka tröttsamt att ofta vara den drivande så finns det fler än jag där ute på skolorna i vårt land som vill förändra och har massor av idéer. Känner du igen dig? Berätta för dina kollegor, chefer och andra om vad du håller på med. Även om du själv lägger mycket energi på olika projekt, så kommer du i längden att påverka det kollegiala lärandet i en positiv riktning och få massor tillbaka. Så även om du känner dig ensam ibland, våga visa vad just du går för!

Ni får gärna kolla in på min blogg Fröken Tessan!

www.frokentessan.wordpress.com

 

 

 

#grejerpågång Sara Thenfors Linderoth

SARA

Jag heter Sara Thenfors Linderoth och kallas ibland SaraLiför att undvika ihopblandning av andra som heter som jag. Jag är sedan ett år tillbaka rektor på en fristående skola (F9)i Malmö som drivs av en ideell förening. Det betyder att huvudmannen är en styrelse bestående av föräldrar och personal. Skolan heter Backaskolan. Den öppnade sina dörrar för 20 år sedan starten haft en uttalad koppling till kultur och estetiska uttryckssätt.

unnamed

Förra veckan startade helt fantastiskt då jag kom tillbaka efter att ha tagit min examen från rektorsprogrammet. Hela skolan var då preppad med roliga skyltar, det kastades konfetti och det överräcktes blommor och presenter. Lokaltidningen tyckte att det var en så härlig händelse att de skrev om det. Det gladde mig att media ville lyfta något positivt från skolan o ch jag har bestämt mig för att vara en del av det lyftet. Därför tackade jag ja till artikeln och därför anmälde jag mig till att skriva här på Skolsmedjan.

Det svåraste med förra veckan var att reda ut de konflikter som hade hittat ut på nätet. Ledsna barn som både kallat och kallats saker som gör ont. När jag hade samtal med eleverna om ansvaret för det de skriver på nätet fanns där många guldkorn att bygga vidare på. Nolltolerans mot kränkningar är oerhört viktigt och det känns som ett Sisyfosarbete. Föräldrar ringer och säger att det är oacceptabelt att deras barn kallats något kränkande. Jag håller givetvis med och funderar över ordvalet oacceptabelt. De säger det som om vi accepterar det, som om någon elev frågat om lov att kränka någon annan och vi sa att det var ok. Det är inte heller så att vi har hört det som sagts men låtit orden flyga förbi utan att fånga upp dem och försöka sätta bokstäverna i en annan följd. Oacceptabelt. Jag håller med. Så vad gör vi nu? Vi på Backaskolan har en tydlig värdegrund, vi har engagerad personal och vi vill att våra elever ska känna sig välkomna och omtyckta precis som de är.

Vi bygger om, bygger upp och bygger vidare. När jag ser mig omkring ser jag också allt det andra som omger oss; skratten, hjälpsamheten och omtänksamheten. Vi skolledare har ett komplext och omfattande uppdrag. Det är många frågor jag vill skicka vidare och bolla tillsammans med andra. Just nu är jag upptagen av den här: Hur guidar vi våra elever i att visa respekt mot sig själv och mot andra? Det ska väl inte vara så svårt?

#grejerpågång Peyman Vahedi

 

DSC_0010

 

 

 

 

 

 

 

Programmerare, legitimerad lärare i Sv/Sh, utbildad rektor. Arbetar på Ådalsskolan i Kramfors. Känd som föreläsare för ”ojante”, gamification, företagsförlagd utbildning, 1:1-satsning och samverkan med näringslivet.

Hallå där rektorn! Hur har veckan varit?

Mycket bra och intensiv! Vi har kört igång läsåret och hunnit lära känna nya eleverna. Vårt första likabehandlingsärende har hanterats skyndsamt och jag är glad över att vi skickar ut signalen tidigt om att samma kultur som tidigare råder: respektfullt bemötande och skyndsamt agerande.

Vad har varit veckans ”hiss” och veckans ”diss”?

Veckans hiss är helt klart vår andra release av appen Course! Nu kommer eleverna att kunna duellera mot varandra, använda livlinor mm. Och lärarna får fler verktyg att följa elevernas utveckling med hjälp av statistik.

Veckans diss är utbildade eller blivande lärares beteende i sociala medier. Att hänga ut varandra, polarisera debatten, missförstå med vilja mm. är tecken på att digitala debattklimatet inte är ett ungdomsproblem.

Vilken fråga om skola, rektorsuppdrag, utmaningar och/eller pedagogiskt ledarskap, vill du skicka till dina rektorskollegor runt om i landet?

Är det verkligen omöjligt att vi rektorer går ihop och skapar det IT-stöd vi behöver? Måste vi vänta på något som troligen inte kommer att komma?

#grejerpågång Maria Jarlsdotter

Mitt namn är Maria Jarlsdotter och jag är rektor på Malmö latinskola, en gymnasieskola mitt i Malmö som har ca 1000 elever och 150 personal. Vi har alla (5) inriktningarna på det estetiska programmet, det humanistiska programmet, det naturvetenskapliga- och det samhällsvetenskapliga programmen, gymnasiesärskolans program med estetiska verksamheter och ett 4-årigt estetiskt program för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Ansvaret för de olika programmen, lärarna och eleverna har fyra biträdande rektorer. Mitt ansvar ligger på helheten.

Hallå där rektorn! Hur har veckan varit? 

Som vanligt är det verkligen gott och blandat som gäller för skolledare. Alltifrån att ta hand om en gråtande tonåring (hen hade panik över en valsituation hen satts i där hen var förtvivlad för att om hen valde fel skulle det vara hens fel…#valfrihetsomreligion) till att arbeta strategiskt med forskning och utvärdering. Dessemellan plockat lite disk som elever lämnat i restaurangen. Skolledare har ofta en välfylld kalender men minst lika viktigt är alla informella småmöten som sker in emellan.

Måndag:

I måndags träffade skolledningen Karen som följeforskar kring vår satsning på lärande för hållbar utveckling. Hon redogjorde för lärarnas svar under det seminarium de hade i våras kring fördelar och nackdelar, hinder och möjligheter för att arbeta så som vi gör. En del av de redovisade vinsterna för eleverna är t ex

  • Fördjupade kunskaper inom det prioriterade hållbarhetsområdet
  • Sociala färdigheter (t ex empati,  samarbetsförmåga)
  • Global kompetens
  • Integration mellan elever med olika bakgrunder
  • Handlingkompetens, förmåga till ställningstagande
  • ”Resilience”
  • Självständighet, integritet, mod
  • Allmängiltig, inte bara skolgiltig kunskap
  • Större medvetenhet
  • Ökat kritiskt förhållningssätt
  • Ökad motivation

Stödjande faktorer som behövs såg bl a ut så här:

  • Fungerande arbetslag (ej för stort, bra processledare, vilja till samarbete, samsyn mm.)
  • Lärarsamarbete. Samarbetet får stöd av ledningen.
  • Tid och fokus eftersom arbetssättet är energikrävande.
  • Ett tillåtande och uppmuntrande klimat i skolan
  • Engagerad personal och elever
  • Det finns externa aktörer som vill in i skolan/vill samarbeta.
  • Att det finns en “riktig” arena att redovisa sina idéer och de får bli lyssnade på (externa arenor)

Hindrande faktorer bl a

  • Ej fungerande arbetslag (för stora arbetslag har längre till beslut, splittrade lag på grund av många satellitlärare mm.)
  • Det saknas lärare från andra ämnen inom arbetslaget (t ex musik) vilket försvårar ämnesövergripande samarbete
  • Det saknas flexibilitet och utrymme i schema och tjänstefördelning som möjliggör möten för ämnesintegrerande samarbete mellan lärare
  • Många lärare upplever att de saknar specialkompetens i hållbar utveckling.

Vi tycker att vi har hunnit en bra bit med vårt arbete med hållbar utveckling, men vi har lååångt kvar. Att det skall vara så svårt att få till den optimala organisationen…

 

Varje måndag har vi 20 minuter “måndagsinfo”, eller “gubben i lådan” i personalrummet. Ett informellt möte med hela personalen där vi lägger in korta punkter som t ex Spec ped informerar, festkommittéen, boktips, veckans dikt, någon personalkategori som berättar om sin verksamhet, oftast är det skolledningen som informerar om små saker som är på gång. Varför gör vi då det här i vår digitaliserade värld?  Ja, är det något som erfarenheten har lärt mig så är det att vi tar till oss information på olika sätt, en del muntligt, någon via lapp i facket, andra via mejl och ganska många via index i vår portal på nätet. Vi måste göra olika. Dessutom är det bra att åtminstone en gång i veckan se alla.

 

Sist på måndagen träffade vi den lokala samverkansgruppen. Vi hade en lång ärendelista där vi bland annat fastställde skolans kompetensutvecklingsplan, betade av årshjulet för arbetsmiljöarbetet och planerade för en psykosocial kartläggning av arbetsmiljön. Sedan diskuterade vi förstås lärares arbetstid, den diskussionen kommer att fortsätta med lärarfacken. Jag skrev ett blogginlägg i somras som har fått en del uppmärksamhet.

Innan jag gick hem stack jag in huvudet i aulan och lyssnade en stund på repetitionerna inför kvällens sångkonsert.

 

Tisdag:

Den här veckan har jag en ryslig massa medarbetarsamtal. Inom vår förvaltning är det väldigt styrt med minst tre samtal per år. Det första är i augusti-september då vi tittar på vad som skall hända under året. I januari-februari följer vi upp det arbetet och i april har vi ett kortare lönesamtal. Jag har förmånen att ha medarbetarsamtal med en mängd olika personalkategorier; skolsköterskor, syvare, kuratorer, specialpedagoger/lärare, elevassistenter, bibliotekarier och digital didaktiker. De ger mig en bra och nyanserad bild av helheten.

Annars var den stora händelsen denna tisdag lanseringen av filmen om lärande för hållbar utveckling som Naturskyddsföreningen producerat och som handlar om vårt arbete. Många positiva röster har hörts och flera skolor är intresserade av att vi delar med oss av våra erfarenheter. Tre tidningar har tagit kontakt.

På kvällen drunknade Twitter i debatten om datorernas vara eller inte vara i skolan, utifrån rapporter från OECD och Skolverket. Alltså, på ett sätt är det en ickefråga och på ett annat sätt inte. För mig är det självklart att vi skall använda de kraftfullaste och bästa verktygen i skolan, inte minst ur demokrati- och likvärdighetssynvinkel. Men – på ett klokt sätt, som vilket annat verktyg som helst – där de gynnar elevernas lärande.

Onsdag:

Vi har två elevskyddsombud i varje klass, de används till allt möjligt, förutom det vanliga är de också med och analyserar och föreslår åtgärder utifrån den årliga årskurs 2-enkäten. Just nu ligger jag på för att vi skall ha full besättning i klasserna. Det har sina fördelar att vara skolledare i en stor kommun, t ex anordnas det utbildningar för elevskyddsombuden centralt, vilket vi är mycket tacksamma för. Det finns mer som vi vill skall göras centralt när det gäller arbetsmiljön, har aldrig begripit varför varje skola skall uppfinna allting. Alla dessa planer gjorda med möda av ett gäng amatörer, på vilket sätt bidrar de till elevernas studieresultat?


Jag och mina kollegor var ute och pratade en stund med två missnöjda klasser. I grunden positivt att eleverna engagerar sig för sin skola men ibland blir det onödiga missförstånd runt vad som är “lovat” och inte. Kändes som mitt mantra i det mötet var “det här är en skola, det här är en utbildning, det ni skall göra skall vara kopplat till era examensmål och era kurser”. Det där med marknadsföring och vad vi har “lovat” är verkligen inte enkelt, skolan vill få elever som väljer just oss, vi berättar om vad vi gör och har gjort, blivande elever tar det som intäkt för att de skall få exakt detsamma, inte konstigt alls. Även när det gäller marknadsföring är vi glada amatörer…
I samma ärende finns också föräldrareaktioner. Fullt förståeligt, men oj vilken tid det tar att besvara mejl på mejl på mejl. Jag tycker genuint illa om när skolan betraktas som en marknad där eleverna är kunder.

Torsdag:

Varje torsdag förmiddag har vi möte i skolans ledningsgrupp. Min önskan är att den skall vara mest strategisk. Här kan jag säga att jag misslyckas rätt kapitalt. Det är så mycket som pockar på uppmärksamhet och som måste lösas att vi tenderar att bordlägga viktiga frågor. Försöker att hålla i minnet den där fyrfältaren jag lärde mig en gång: viktigt-bråttom, viktigt-mindre bråttom, inte viktigt-bråttom, inte viktigt-mindre bråttom. Det går så där…

Akut elevärende klockan 12, medarbetarsamtal kl 1, och kl 2 och sedan kom någon som ville prata och sedan måste jag få iväg ett dokument och plötsligt är klockan kvart i sex och jag har inte haft paus och ätit sedan frukosten. Verkligen inget jag rekommenderar, försöker föregå med gott exempel och alltid äta i matsalen klockan 12. Var så trött och irriterad när jag kom hem att jag bestämde mig för att ta en twitterpaus, gillar annars att hänga där. Får se hur länge det håller. 🙂

Fredag:

På morgonen hade jag ett riktigt ”halleluja moment”. Var på möte med SSP (skola/social/polis) och lyssnade på en psykiater som berättade om en metod för att lära ungdomar ”att ta hand om sig själva när livet är svårt”. “Ofta säger vi psykisk ohälsa när det egentligen handlar om fel förväntningar på livet.” Metoden kallas ACT. Tanken är att vi skall anmäla två lärare till en utbildning, 4 dagar med hemläxa mellan gångerna. De i sin tur kan gå från klass till klass för att lära eleverna att bli bättre på att “äga” sitt liv. 4×3 timmar i varje klass. Visst låter det nästan för bra för att vara sant!

Strax innan jag gick hem publicerade jag det veckobrev som jag alltid skriver till personalen. Ett anspråkslöst försök att dela veckans händelser och krydda med lite intressanta länkar. Den här veckan blev det debattinlägget om att återinföra ämnesbetygen på gymnasiet. Ja, ja, ja tack säger jag!

Vad har varit veckans ”hiss” och veckans ”diss”?

Alltså det mesta är stimulerande och jag tycker oftast att jag har världens bästa arbete, men om jag skall välja ut veckans “hiss” så blir det nog ändå lanseringen av filmen, ett resultat av det lärarna gör tillsammans med sina elever, varje dag.

Veckans “diss” får bli irritationen över att det inte går att lita på att det trådlösa nätet fungerar alltid, hela tiden. Jag röstar för att det alltid fungerar så bra att vi slutar tänka på det.

Vilken fråga om skola, rektorsuppdrag, utmaningar och/eller pedagogiskt ledarskap, vill du skicka till dina rektorskollegor runt om i landet?

Hur vet vi att användandet av digitala verktyg i undervisningen gynnar elevernas lärande? Hur utvärderar vi det? Hur stöttar vi lärarna i det här arbetet? Hur tar vi vara på och delar med oss av det som fungerar bra?