Varför väljer du att komma tillbaka till #afkrektor15 @missanger?

Vi har frågat några som var med under #afkrektor14, och som nu väljer att också komma på #afkrektor15 om de vill skriva några rader om varför de väljer att delta. Idag är det Mina Anger från Sjumilaskolan i Göteborg som skriver och vi är mer än tacksamma för de fina orden!

När jag får frågan av smederna om jag vill skriva några rader om varför jag återvänder till #AFKRektor, tvekar jag inte, trots att jag har så många bollar i luften att jag nästan ser i kors och så många dokument att skriva att fingrarna nästan blöder. Jag vill så gärna skriva. För att fler ska ta chansen. För att fler ska uppleva det jag upplevde i Varberg förra året. Glädjen. Lusten. Inspirationen.

Förra året vid den här tiden var det precis lika hektiskt som nu, fullt upp med verksamhetsplanering, resultatanalys, rekryteringsprocesser och dessutom hantering av alla de skottlossningar som då präglade vårt område. Jag höll just på att förlika mig med det faktum att jag som gammal ungsocialist höll på att ta klivet in i rektorsvärlden. Var jag verkligen redo för det? Skulle jag bli chef? Rektor? På riktigt? Mitt i allt detta kaos fick jag nys om något som kallades #AFKrektor. Vad det var hade jag ingen egentlig aning om. Jag var då ganska ny på twitter och hade inte den blekaste aning om vad AFK betydde, men det lät lockande att träffa andra rektorer och att få vara medskapande. Jag tvekade dock ändå in i det sista, men några minuter innan anmälan stängde slängde jag iväg min anmälan.

När själva konferensen närmade sig var det om möjligt ännu mer fulltecknat i almanackan och livet med småbarn omöjliggjorde dessutom övernattning i Varberg. Jag övervägde att helt strunta i det, men valde ändå tillslut att åka. Något jag inte skulle få ångra. Dagarna på #AFKrektor i Varberg var verkligen stärkande dagar. För de flesta som arbetar i skolan är livet hektiskt för det mesta och det är ofta tiden för eftertanke och reflektion som offras på effektivitetshetsens altare. Det är lätt att vilja vara alla ständigt tillags och därmed utplåna sitt eget behov av utveckling. #AFKrektor är ingen vanlig konferens där du som deltagare bara lyssnar och lär. På #AFK får du vara medskapare till kunskapen. Det är i mötena det händer. I diskussionen, eller i den där lilla stunden då en hel grupp rektorer turas om att dirigera varandra i körsång. Att våga låta sig ledas och att våga lita till att andra följer. Att låta röster mötas, stötas och blötas. Att utmana sig själv och andra och därigenom skapa något större.

Jag lämnade Varberg som en gladare och starkare person, en person mer redo att möta vardagens utmaningar. Även om jag innan upplevde att jag inte alls hade tid, så gav det mer än det tog. Så om du tvekar och tänker att du inte hinner, att du behöver vara på plats på skolan och göra alla måsten, tänk igen. Skolan klarar ett par dagar utan dig. Du kommer att komma tillbaka med ny energi och massor av nya konakter, tankar och infallsvinklar.

Väl hemma anmälde jag mig till #AFKvarberg i juni så snart anmälan öppnade. Denna gång såg jag till att ordna med logistiken på hemma plan så att jag kunde njuta av middag och övernattning.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s