Lådan löser (inga) problem?

Igår presenterades en statlig utredning som rekommenderar att skolan ska ta fram kriterier för lokala ordningsbetyg. Det är något som inte går ihop här: betyg ska handla om kunskap, inte om uppförande. Dessutom vet vi att ordningsbetyg stärker de elever som redan är skötsamma, men har blygsam effekt för att få den olydige lydig.

Allt för många elever går idag ur grundskolan utan en grundläggande läsförmåga och resultaten vad gäller problemlösning och matematik blir allt sämre. I denna verklighet föreslår skolministern att lärarens verktyg ska vara en låda att lägga elevernas mobiltelefoner i. Regeringens första åtgärd mot “störande mobiltelefoner” fick skarp kritik från lagrådet redan 2007. Sju år senare får vi alltså en nationellt statligt utredd rekommendation: skaffa en låda att lägga mobiltelefonerna i så att de inte stör undervisningen och bidrar till en bättre arbetsmiljö. En låda!

Vi menar att det är oförenligt med elevernas grundläggande demokratiska rättigheter att lärare godtyckligt ska få beslagta eller omhänderta deras egendom. Vad händer om konflikter uppstår? Ska en elev förvägras sin rätt till utbildning om de vägrar överlämna sin privata egendom? Vi menar vidare att mobiltelefoner ska jämställas med ett arbetsverktyg som dator och läsplatta, att det är hur och när använda mobiltelefonen i undervisningen vi borde diskutera, inte förvaringslådor, ordningsbetyg och straff!

I svensk skola finns en enorm kompetens. Mångårig högskoleutbildning ligger bakom en lärares examen, där djupkunskaper i respektive ämnen har studerats med fokus på att utveckla elevers lärande, elevers inflytande och elevers engagemang. Denna kompetens tas inte till vara på fullt ut inom skolorganisationen då lärare har mycket lite kompetensutveckling och systematiskt utvecklingsarbete avsatt i sin tjänst. Vill en lärare fortbilda sig sker det tyvärr ofta på fritiden, på frivillig basis. I denna verklighet ställer sig regeringen bakom en statlig utredning där lärarna ska ägna dyrbar tid åt att samla mobiltelefoner i lådor och upprätta  lokala ordningsbetyg. Tid som istället bör användas till att kollegialt arbeta med systematisk skolutveckling. Tid som behöver användas till diskussionerna om respekt och bemötande.

Inte någonstans ser vi att den tiden vi så innerligt försöker effektivisera för att nå de bästa förutsättningarna för varje elev att nå sin fulla potential, ska användas till diskussioner om lådor, ordningsbetyg eller bestraffningar. Inte någonstans ser vi att det är dessa metoder som ökar meritvärden, kunskaper och elevers lärande. Istället ser vi ökad dokumentation, felaktigt fokus och förslag utan förankring i forskning.

För oss, elever som skolpersonal, är det svårt att förstå att den här utredningen är på allvar. För vems skull gjordes den? Var behovet att hitta åtgärder kring “störande mobiltelefoner” ett kartlagt behov på skolorna? Om ja, vilket antal informanter utgör underlag för den statliga utredningen? Vilken forskning säger att ordningsbetyg ger stärkta kunskaper och ett ökat lärande? Källor tack! För inte är väl gårdagens presentation av utredningen ett populistiskt utspel för att vinna röster inför söndagens val? Förslagen i utredningen framstår som så illa genomtänkta att frågorna faktiskt är befogade.

Förtroendet för skolan är lågt. Endast fem procent av lärarna upplever att de har hög status i samhället. Det vet vi. När en statlig utredning diskuterar mobiltelefoners vara eller inte vara, och införandet av ordningsbetyg, undermineras lärarnas status än mer. Den från regeringen så bristande tilliten till lärarkåren skiner igenom obehagligt tydligt. Ska vi på allvar förändra svensk skola krävs tillit på alla nivåer och åt alla håll och kanske är det inte en slump att just ordet tillit är ett palindrom.

Om eleverna ska utvecklas kräver det att lärarna visar eleverna tillit och att eleverna litar på lärarna. Det är också viktigt att föräldrarna litar på lärarna och att de i sin tur känner tillit till elevernas föräldrar, då allt lärande baseras på samarbete. Tilliten fungerar på samma sätt mellan politiker och skolorganisationen. För att kunna skapa förutsättningar för skolutveckling behöver skolorganisationen politikens tillit och skolorganisationen behöver kunna lita på att politikerna vill skolans bästa. Konstigare än så är det inte. Men längre ifrån just det har vi aldrig varit. I en skola som saknar tillit leder insamlingslådor eller ordningsbetyg enbart till mer administration och mindre lärande.


Mimmi Garpebring, Förbundsordförande, Sveriges elevråd – SVEA

Mattias Hallberg, Ordförande, Sveriges Elevkårer

Karin Berg, Skolsmedjan

Viktoria Struxsjö, Skolsmedjan

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s