Är det verkligen #betyg vi vill ha?

Idag presenterade Martin Ingvar sin utredning ”En bättre skolstart för alla: bedömning och betyg för progression för lärandet.” (Läs: betyg i åk 4) Av någon anledning är inte hela utredningen publicerad än, i alla fall har vi inte kunnat hitta den, men av den promemoria som kommit väcks en rad frågor. Sammanfattningsvis menar Martin Ingvar att med hjälp av betyg i årskurs fyra och specifika kunskapskrav i årskurs ett kommer eleven lära sig mer, motiveras bättre, informationen mellan hem och skola blir tydligare, en bedömningskultur skapas och dessutom ska lärarnas arbetsbörda lättas. Vi undrar;

1. Är det en summativ bedömningskultur som skolan behöver? Att döma av den skolforskning som finns att tillgå är det väl lärarnas lärande och formativa arbetsprocesser som ska utvecklas? Både individuellt och kollegialt.

2. Vilka behov är det Martin Ingvar menar betyg detekterar? Elevhälsan utreder redan elever utifrån deras behov, och då ska undervisningen individanpassas efter det forskning visar är mest lämpligt för just det behovet, i kombination med att arbetslaget kring eleven ges tid att med erfarenhet använda goda metoder. Är det inte detta vi bör utveckla?

4. Förslaget menar att betyg ska ersätta individuella utvecklingsplaner. Det underlättar möjligen ett administrativt arbete, men fortfarande kvarstår skyldigheten att arbeta för varenda unges fulla potential så ATT de når målen. Ett arbete som uppnås då förutsättningar för samarbete i kollegiet kring elevens lärande ges, och är systematiserat. Detta arbete bygger på möjligheter till analys av utfört arbete för att modifiera arbetet i en formativ process. Hur säkerställs detta arbetet med hjälp av betyg?

5. På vilket sätt kommer bättre stödåtgärder att sättas in, enligt Martin Ingvar, efter ej uppnådda kunskapskrav i åk 3, jämfört med dagens åtgärder? Det är inte provresultatet vi bedömer, det är förmågor, och fokus måste snarast förskjutas från det Martin Ingvar ser som universallösning för sjunkande resultat i svensk skola – betyg – till fokus på lärande! Var befinner sig eleven? Vart ska eleven? Och hur når eleven dit? Lärarens lärande om elevens lärande är en del till att öka varenda unges möjligheter att nå sin fulla potential. Om den nationella riktningen är elevers lärande och inte elevers betyg kan vi nå dit.

6. Vilka källor Martin Ingvar hämtar sin information från kan vi med rätta ifrågasätta. Både ur ett källkritiskt perspektiv, och ur ett skolutvecklingsperspektiv förankrat i forskning. Hattie, Timperley, Wiliams, Fullan, Lundahl för att nämna några ledande inom området lärande, bedömning, organisation och betyg visar det diametrala till det Martin Ingvar kommer fram till.

7. När ska Jan Björklund låta expertis inom de områden han vill utveckla för svensk skola få komma till tals? När ska Jan Björklund inse att ökad kontroll av skolledare, lärare och elever inte ger det goda resultat han så innerligt önskar? När ska Jan Björklund inse att det är dags för en nationell riktning med fokus på elevers lärande? När?

PS. En sista problemformulering:
Hur många av de ämnesbehöriga, och legitimerade, lärarna i åk 1-6 har utbildning i betyg och bedömning? Alla? Hälften? Färre än så?
Vad kommer det att kosta, i tid och resurser, att fortbilda de som inte har adekvat utbildning? Och vad kostar vikarier som sätts in då de ordinarie lärarna ska fortbildas? Eller behövs inte det utbildning i att utöva denna komplicerade myndighetsutövning?

Viktoria Struxsjö
Johan Risborn
Stefan Fornestedt
Magnus Axelsson
Karin Berg

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s