#Kollegialt lärande: Katarina Eriksson

Katarina ErikssonLärararbetet var för mig och många andra, i många år ett ensamarbete, även om vi lärare var indelade i arbetslag. Det var en konstruktion som inte alltid fungerade i verkligheten. Ensam stod man och kände lycka när en lektion var bra men också ensam när saker inte fungerade och ingen att reflektera över undervisningen, med. På mellanstadiet, där jag arbetat som mest, var ensamarbetet utbrett.

Det är därför spännande att följa utvecklingen och vara med i de förändringar som sker i dagens skola. När jag får ta del av andras tankar och idéer så är det en otrolig inspiration och sätter igång mina egna kugghjul.

Efter flera år av ensamarbete, så kände jag att det fick räcka. Jag och min kollega drev igenom att vi skulle arbeta två lärare i varje klass. Större klasser men ett betydligt roligare och mer stimulerande sätt att arbetat på. Vi observerade varandra, gav tips och idéer och reflekterade över undervisningen tillsammans.  På min nuvarande skola har vi fortsatt utveckla den idéen och eftersom vi brinner för det entreprenöriella lärandet, så arbetar vi ämnesintegrerat genom ”storyfication”- ett storyline inspirerat arbetssätt med gameification som drivkraft. Denna typ av arbetsform kräver samarbete, diskussioner, reflektioner etc. Planeringen av elevernas arbete är dynamiskt och utvecklas utifrån de behov vi ser att eleverna har.

Lärare är inget man utbildar sig till och sedan är klar. Som lärare behöver man förändra sitt sätt att arbeta tillsammans med eleverna. Dels för att man möter olika elever. Eleverna har olika behov och bakgrund, de har olika förförståelse och förutsättningar att lära sig.  Därför är reflektion och tid att reflektera tillsammans så otroligt viktigt. Förändring kräver diskussion och någon eller några att bolla sina tankar med. Det är viktigt att hela tiden fråga sig vilket mål och syfte man har med de olika delarna i undervisningen. Vad gick bra och vad kan vi utveckla vidare.

När vi på min skola vill utveckla nya undervisningsmetoder, senast användandet av ”concept cartoons”, har vi först ett inspirationsmöte ev en föreläsningsfilm som vi har tittat på. Därefter sätter vi upp gemensamma mål.

Vad gällde ”concept cartoons” så bestämde vi att alla skulle ha testat det till nästa träff. När vi sedan träffades så hade alla något att dela med sig av, erfarenheter som vi tillsammans kunde reflektera över samt skillnader av utfallet i de olika grupperna. Detta kände/känner jag verkligen utvecklar det kollegiala lärandet.

Min erfarenhet är att många upplever att det är svårt att hitta tid för samtal och diskussioner. Genom datorernas genomslagskraft på arbetsplatsen så känner jag att det kollegiala lärandet har utvecklats ytterligare. Vi delar idéer med varandra via en gemensam facebookgrupp. Flera av oss är aktiva i twittrare och följer pedagogbloggar.  Vi delar vidare de tankar och idéer vi stöter på och tweetar/bloggar våra egna bra tankar och idéer vidare till det utökade kollegiet.

Det är så häftigt att vara med i den här utvecklingen. Tillsammans är vi kreativa. Tillsammans inspirerar vi. Tillsammans utvecklas och utvecklar vi den svenska skolan!

Katarina Eriksson

@KatarinaErikss3    pedagokikochikt@blogspot.se

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s