#kollegialt lärande: Anna Martinsson

Anna MartinssonKollegor som lär av varandra har det inte varit gott om i gymnasieskolan där jag arbetar. Ett tydligt exempel på detta var i början av min lärargärning när alla svensklärare satt samlade på ett ämneslagsmöte och betade av punkt efter punkt på dagordningen.

En punkt var förslaget att ha en ”idépärm” stående i depån där våra klassuppsättningar fanns. I denna pärm skulle man sätta in bra lektionsupplägg så att fler kunde ta del av lyckade moment. Alla tyckte att det var en utmärkt idé och en passning skickades till den kollega som just berättat om hur väl henoms litteraturarbete fallit ut: ”Då sätter du väl in ditt upplägg i pärmen?” Svaret kom lika snabbt: ”Aldrig i livet, det har jag lagt ner alldeles för mycket jobb på!”

Det blev inte mycket insatt i den pärmen efter det.

Så fortsatte det. ”Mitt är mitt och det ska du inte bry dig om” och blotta tanken på att få besök av någon annan lärare mitt under rådande lektion var skräckinjagande. Som tur är har det skett förändringar på den fronten. Det kollegiala lärandet har satt fart och det har mycket att göra med att vi har fått en ny och stabil ledning på skolan. Kaos har rått inom vår organisation: rektorer har kommit och flytt fältet. Gymnasiechefer har utsetts och sett jobbet i vår lilla kommun som en karriärtjänst och dragit vidare fortare än ögat. Men så kom vår nuvarande gymnasiechef och han hade visioner med sig i bagaget. En av visionerna var att vi skulle bli en 1:1-skola. Han vek inte ner sig när det gällde den visionen och sedan ett år är vi en 1:1-skola där alla lärare och elever har varsin silvrig dator fullproppad med användbara program.

Då uppstod ett nytt predikament: alla har använt datorer tidigare – som ordbehandlare –  men nu var vi ju tvungna att använda den i undervisningen! Som tur var hade vår gymnasiechef förutsett detta och i upphandlingen av datorerna ingick utbildning för oss pedagoger. Vi fick grundläggande utbildning i programmen som fanns i datorn och det utsågs så kallade ”lärspridare” i kollegiet. Dessa personer skulle utbildas ännu lite mera och vara ansvariga för att goda idéer spreds till de övriga.

Lärspridarna var ganska många till en början, men har idag decimerats till att omfatta eldsjälarna; de som har koll på tekniken och/eller vill driva skolans utveckling framåt, in i framtiden. Lärspridarna sprider sin kunskap på olika sätt. Ofta handlar det om att en kollega stöter på problem och kommer med sin dator till lärspridaren och hen hjälper till att lösa problemet. Dock är lärspridarnas uppdrag större än så. Det är inte bara tekniska problem som ska avhjälpas – det är även lite mer komplext: vi ska även försöka förändra kunskapssynen och synen på pedagogik hos våra kollegor. Den som jobbat inom skolvärlden ett tag vet hur svårt det är att lära gamla pedagoger att det finns alternativa sätt att genomföra ett ämnesområde på…

Det var ett år sedan vi satte igång vår 1:1-lösning och vi har kommit en lång bit på väg. Vårt mål är att alla ska med på resan – oavsett om man flyger, åker snabbtåg, bil eller går med kryckor. Hur man kommer fram till resmålet och hur lång tid det tar har blivit lite sekundärt även om tidsramen har en stor roll.

Vi arbetar efter Ruben R. Puenteduras SAMR-modell i vår 1:1-satsning. S-steget (substitution) som står för att den digitala tekniken har blivit en ersättning för den gamla har vi uppnått helt. Alla lärare använder sig av datorn i undervisningen. Detta steg innebär dock ingen större utmaning för eleverna.

A-nivån (augmentation) är en förbättring av den tidigare nivån, där man t ex använder sig av kompensatoriska program för att underlätta för eleverna i olika undervisningssituationer. Detta steg är också uppnått genom lärspridarnas arbete i kollegiet. Detta är mycket uppskattat av eleverna.

De flesta lärarna på skolan befinner sig på A-nivån, men många är inne och sniffar på M-delen (modification). M-nivån innebär att uppgifter får annat utseende och utförande, de modifieras så att de i stort sett inte skulle kunna vara genomförbara utan användning av den nya tekniken. Detta ställer krav på både lärare och elever. De senare måste också tränas i detta nya tänk då de är fostrade i en skola som kräver ett korrekt svar, inte en individuell tolkning eller ett alternativt svar.

Den sista nivån handlar om att omdefiniera sin undervisning (redefinition). Att utforma sin undervisning på så sätt att den inte alls skulle kunna vara genomförbar utan den nya tekniken.

Steget mellan modification- och redefinitionnivån är inte stor, det är värre att ta sig från augmentation till modification och det är där vi lärspridare befinner oss nu i vårt arbete. Genom hela studiedagar och korta teach-meets  med jämna eller ojämna mellanrum försöker vi sprida våra goda idéer till olika kategorier av kollegor, både de som knappt kan slå på datorn och de som ”åker snabbtåg”. Vi duschar dem med arbetsmetoder (som vi lärspridare ofta fått nys om genom Twitter och  och olika grupper på Facebook) och alltid något fastnar. Varje ny användare av t ex Fotobabble eller Comic Life är en vinst – för våra elever. För det är ju för deras skull vi anträtt vår 1:1-resa, inte för vår egen. Visst, det tar lite längre tid att tillverka en lektionsplanering i Comic Life och själv testa hur det är att göra sin redovisning muntligt med mobilen i appen Fotobabble – men den som vågar sig på att göra detta, och ger sig själv tid till det, får så mycket tillbaka. Eleverna blir glada och motiverade för de ser jobbet en lagt ner på deras uppgift och en själv har ännu en sak att sätta in i kunskapsbanken.

Vi har en lång väg framför oss, men även goda förutsättningar för att utvecklas vidare i kollegiet, mycket för att vi har ett konkret mål framför oss, att alla ska nå Puenteduras R-nivå, men också för att det kollegiala lärandet har nått nya höjder. Kollegor träffas någonstans i skolbyggnaden för att lösa en datarelaterad problemställning och kommer, liksom på köpet, på idéer för samarbete. Dessutom har det kollegiala lärandet flyttat ut från den fysiska skolbyggnaden. Bara genom det enkla greppet att skapa en Facebook-grupp för kollegiet har gett stora vinster. Lärare som tidigare inte velat befatta sig med datorn är inne i denna grupp så gott som dagligen och postar inlägg i den pedagogiska debatten och kommenterar andras inlägg.

Det är ett stort steg från att inte vilja sätta in lektionsplaneringar i idépärmen.

Anna Martinsson

Twitter: @lararjaveln

ettsmaflippatklassrum.wordpress.com

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s