Samarbete som leder till kollegialt lärande

Peter HållanderVinsten med att som lärare samarbeta med andra lärare ansåg jag länge enbart vara att det är trevligt. Men det visade sig att samarbetet i sig har ett högre syfte, något som dessutom stöds i forskningen och som alla tjänar på.

När jag fick höra att rektor Robert ville att jag skulle undervisa i kursen Politik och hållbar utveckling blev jag till en början försiktigt glad. Den ligger inom ramen för min utbildning och mina intressen och dessutom ligger den i tiden. Kursen var tänkt att delas mellan mig och naturkunskaps- och biologiläraren Johan. Ju längre tiden gick och den nya terminen närmade sig, desto jobbigare började det kännas. Politik och hållbar utveckling var en helt ny kurs som inte ens hade någon lärobok att hålla sig till.

I oron över allt det nya i den ännu ej planerade kursen fick vi uppleva det forskningen säger om samarbete och kollegialt lärande. Vi bokstavligen tvingades att tillsammans sätta oss ned för att gå igenom kursens centrala innehåll.

Det visade sig att vi automatiska utvecklade varandra när vi tillsammans planerade och diskuterade innehåll, mål, kunskapskrav samt vilka metoder vi skulle använda. Johan, med sin naturvetenskapliga infallsvinkel, och jag med mitt samhällsvetenskapliga perspektiv, började att lära av varandras sätt att jobba.

Även i klassrummet såg vi hur samarbetet ledde till positiva effekter. Genom att vara två lärare samtidigt kunde vi, på ett naturligt och avspänt sätt, auskultera hur den andre gjorde och på så sätt lära av varandra. För det är onekligen så att, oavsett hur skicklig en lärare är, kan det vara svårt att på egen hand både fokusera på själva undervisningen och samtidigt synliggöra vad som fungerar bra och vad som skulle kunna utvecklas.

Halvvägs in i kursen, när eleverna ville veta hur de låg till, märktes även att bedömningen gynnades av samarbete och att vara två. Ibland kan det vara svårt att sätta betyg och bedöma elever. Det händer att det infinner sig en gnagande känsla av att ha bedömt fel – att man kanske bedömt personen, snarare än prestationen. Därför blev det också tydligt att kvalitén ökade när bedömningen gjordes tillsammans. När vi diskuterade de olika bedömningssituationerna kände jag att jag utvecklades i samtalet med min kollega. När vi fick möjlighet att vara fler än två ögon som tittade på de olika bedömningssituationerna blev våra bedömningar mer likvärdiga och därmed mer rättssäker.

Sammanfattningsvis är min erfarenhet att samarbete leder till och skapar kollegialt lärande. Att planera tillsammans. Att vara i klassrummet och auskultera varandra. Att tillsammans bedöma eleverna är alltså inte bara roligt. Det gynnar lärare och elever – och därmed skolan som helhet.

Peter Hållander

Gymnasielärare vid Mikael Elias gymnasium i Örnsköldsvik

Twitter: @HallanderPeter

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s