#rektor reflekterar: Johan Lindström

Johan LindströmJag heter Johan Lindström och jag jobbar som biträdande rektor inom Utbildning Rotebro i Sollentuna. Vi har barn från 1-16 år i vår verksamhet. Det är två skolor (en f-2 och en 3-9), en förskola och en fritidsgård som ingår i organisationen. Skolan jag jobbar på är över 100 år gammal, så det finns en gammal skoltradition i området. En del elever har flera generationer mor och farföräldrar som själva gått i samma skola. Totalt har vi ca 670 barn och elever i vår verksamhet. Jag jobbar i första hand som biträdande rektor för år 7-9, men när det gäller skolutvecklingsfrågor, IKT, LGR-11, schemaläggning och hur man jobbar målstyrt jobbar jag med lärare och arbetslag inom hela spannet f-9.

Sollentuna kommun har sedan 2008 haft fyra långsiktiga mål för skolan och dessa har man hållit fast vid. På samma sätt har vi inom vår organisation fyra långsiktiga mål som vi håller fast vid. Innan 2008 ändrades målen ganska ofta (ibland varje år), vilket skapade en frustration bland personalen, då man kände att man hela tiden påbörjade nya saker, men man hann aldrig göra klart något innan det var dags att hoppa på nästa sak. Jag är övertygad om att hålla fast vid ett begränsat antal långsiktiga mål är en framgångsfaktor!

Öppna jämförelser SKL 2013

Sollentuna kommun är en av åtta kommuner som klättrat i SKLs öppna jämförelser varje år de senaste fem åren (som är de fem år som SKLs öppna jämförelser rangordnat kommunerna).

Då jag varit verksam inom idrotten i 35 år och de senaste 15 åren på elitnivå har jag en bred erfarenhet av att jobba målstyrt. Detta sätt att jobba har jag tagit med mig till skolan och jag har försökt sprida hur man gör när man jobbar målstyrt till andra som jobbar i skolan. Den svenska grundskolan är målstyrd (sedan -94), men det är inte så många som jobbar i skolan som fått utbildning/fortbildning i hur man gör när man jobbar målstyrt. Det är faktiskt många som inte ens är medvetna om problemet. Jag brukar lyfta upp frågan om målstyrning när jag träffar andra som jobbar i skolan och svaren jag får visar ganska ofta på en stor okunskap.

Jag upplever att många som jobbar i skolan i Sverige fastnar i detaljfrågor, t ex att man lyfter fram en metod som man tycker om. Jag menar att vi istället måste börja med att lyfta blicken. Detta göra man enklast genom att tänka att man ”zoomar ut” ända tills man ser helheten. Det kommer aldrig att finnas en enskild metod som är den bästa och som fungerar i alla lägen och för alla elever. Framgångsreceptet för att vara eller bli en skicklig lärare är att variera sin undervisning och att situationsanpassa metoden (eller metoderna) som väljs utifrån klassen/gruppen/eleverna beroende på vilka mål som ska uppnås och var gruppen befinner sig just nu. En lärare måste alltså känna till många olika metoder (och här kan diskussionerna om olika metoder fylla ett bra syfte) samt vara duktig på att veta vilken av metoderna som passar bäst i olika situationer.

Målstyrning innebär i korthet att man svarar på frågorna:

– Var är jag? (kartläggning av nuläget)

– Vart ska jag? (vad är målet/målen)

– Vad är nästa steg för att komma närmare målet/målen? (här kommer metodval och centralt innehåll in)

När man jobbar på det här sättet är det oerhört viktigt att man hela tiden utvärderar om eleverna är på väg mot målet/målen eller på väg åt något annat håll. Utvärderingen (resultaten) blir sedan den viktigaste delen i den fortsatta planeringen (här är det många lärare som istället använder nytt centralt innehåll som det man bygger den fortsatta planeringen på). Det gäller att hela tiden ”riktningskorrigera” de som är på väg åt fel håll och stärka de som är på väg åt rätt håll. För att lyckas fullt ut med arbetssättet är det viktigt att eleverna tränas i att ta eget ansvar (d v s att träna eleverna i att jobba målstyrt). Det blir även tydligt att planeringen handlar om de förmågor som ska bedömas i första hand och om det centrala innehållet i andra hand. Gör man tvärtom, d v s att man planerar utifrån det centrala innehållet kommer man att få stora problem med att få ihop tillvaron.

För den som vill fördjupa sig hänvisar jag till ett blogginlägg jag skrivit som baseras på en film som alla som jobbar i skolan borde se. Länk till filmen finns i blogginlägget.

http://johan1111.wordpress.com/2013/11/01/kritik-och-formativ-feedback-i-undervisningen-del-2/

Ett annat område som jag tycker att jag lyckats bra med är en strategi som jag började med samma dag som jag började jobba som lärare. För att bli trovärdig i lärarollen är det viktigt att föregå med gott exempel. ”Eleverna gör som vi vuxna gör, inte som vi säger!”. Det förhållningssättet har jag i både stora och små frågor och det har jag tagit med mig till rollen som skolledare, då det där är lika viktigt där för att bli trovärdig i lärarnas (och elevernas) ögon.

Några konkreta exempel på frågor (stora som små) där jag föregår med gott exempel:

–  Eleverna på skolan får inte ha på sig ytterskor i sina hemklassrum. Därför tar jag alltid av mig skorna (eller använder innetofflor) när jag går in i ett hemklassrum.

–  Jag använder IKT i så stor omfattning som möjligt själv och jag delar med mig av konkreta tips och idéer till lärarna (både på egna skolan och på andra skolor; jag har en bloggserie som heter Tips på IKT i skolan på min blogg som du hittar här: (johan1111.wordpress.com). Jag vill skapa en kultur på skolan där vi delar med oss av bra tips och idéer till varandra och då visar jag genom handling att jag tycket det är viktigt!  Då jag den här terminen även börjat jobba som konsult på deltid kring frågor som har att göra med digitala verktyg i undervisningen har jag börjat använda sociala verktyg i mycket större omfattning än tidigare. Om jag inte använder dem själv blir det inte trovärdigt när jag pratar med andra om dem. Det är även mycket mer inspirerande att lyssna på någon som pratar av egen erfarenhet än någon som inte gör det. Det sistnämda är en av orsakerna till att jag även tycker att vi i skolan måste koppla undervisningen till elevernas erfarenheter i mycket större utsträckning än vi gjort tidigare!

–  Jag testar nya saker/arbetsmetoder med lärarna på min skola. Detta gör jag för att de ska få fler verktyg som de kan använda i sin undervisning. Ett par konkreta exempel på detta är att vi den här terminen hade medarbetarsamtal i grupp (arbetslagsvis). Tidigare har vi alltid haft individuella samtal. Ett annat exempel är att jag genomförde senaste APTn som ett edcamp istället för som en traditionell APT.

Det är viktigt att man vågar testa nya saker (lämna sin ”komfortzon”) om det ska kunna ske en utveckling. Eftersom tekniken dagens samhälle förändras i ett allt högre tempo är det viktigt att ta till sig nya saker, då förändring är ett normaltillstånd i dag. När jag var på matematiklyftet för skolledare observerade jag andra skolledare för att se om de använde någon form av digitalt verktyg under föreläsningarna eller om de använde papper och penna. Jag har full förståelse för att en del inte är bekväma med att använda digital teknik, då man upplever att det är svårare att anteckna på det sätt man vill (rita pilar, moln och andra saker som man är van att göra när man antecknar med papper och penna), men med tanke på det jag beskriver ovan, d v s att föregå med gott exempel är det oroväckande att bara ca 1/3 av skolledarna använde digital teknik själva då de lyssnade på en föreläsning.

En konsekvens av de styrkor jag har som jag lyfter fram ovan är att lärare ofta vänder sig till mig när det gäller skolutvecklingsfrågor, vill använda mig som bollplank när det gäller frågor som rör LGR-11, IKT etc, vilket jag tycker är bra, för då får jag ett kvitto på att vi pratar om ”rätt” saker på min skola!

Ett utvecklingsområde där jag tycker att vi kommit en bit på väg, men där vi fortfarande har långt kvar är att tillsammans diskutera mycket mer vad som sker i klassrummet under lektionstid, d v s vilka förutsättningar för inlärning som lärarna skapar på lektionerna. Ett steg i den riktningen som bägge mina arbetslag tagit är att de själva satt upp som ett mål för läsåret att askultera hos varandra. Lärarna bildar grupper om tre lärare/grupp och dessa tre lärare besöker varandras lektioner och diskuterar efteråt undervisningen och vad de observerat under lektionerna. Sedan jag blev biträdande rektor 2008 har vi jobbat systematiskt med lektionsbesök där vi (vi är två stycken biträdande rektorer på skolan jag jobbar på) som biträdande rektorer genomför lektionsbesök hos alla lärare och alla klasser varje termin. Dessa lektionsbesök sker enligt en på förhand känd observationsmall och med uppföljande samtal kring dessa frågor efteråt. För varje nytt lektionsbesök jag gör hos en lärare blir utbytet av besöket mindre för både läraren och mig, så därför testar vi en ny modell det här läsåret. Vi har infört pedagogiska promenader istället. Det innebär att jag schemalagt en och en halv timme varje vecka då jag gör korta (5-10 min/besök) lektionsbesök. Vid dessa lektionsbesök har vi ett tema som vi tillsammans med arbetslagsledarna tagit fram. Temat för de första pedagogiska promenaderna har varit att se hur vi jobbar med grupper. I början av läsåret hade vi fortbildning för alla lärare i samarbete med scouterna kring hur man kan jobba med gruppstärkande övningar, hur man kan använda gruppkonstellationer som ett redskap i klassrummet och undervisningen mm och nu vill vi få ett kvitto på om detta fått genomslag i verksamheten. Dessa observationer (hur vår teori och praktik hänger ihop) blir sedan ett underlag vid en pedagogisk diskussion, till en början på skolledningsnivå, sedan på arbetslagsledarnivå och efter det bland lärarna i arbetslagen. Om det aldrig är två vuxna samtidigt i klassrummet är det svårt att ha bra diskussioner om vad som sker i klassrummet!

Ett annan åtgärd som lyfter upp frågan vad som sker i klassrummet är att ett av mina två arbetslag jobbar med gruppcoachning (som är ett projekt i Sollentuna där man har fem lärarcoacher i kommunen; två av dessa jobbar som lärare på min skola och har coashningsuppdrag på deltid). Lärarna har upplevt denna gruppcoachning som ett väldigt positivt inslag! En del lärare jobbar även med individuell coachning för att utvecklas i sin lärarroll.

Avslutningsvis: Var och en kan åstadkomma mycket, men tillsammans kan vi åstadkomma så mycket mer!

Johan Lindström @Aland72

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s